- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
50

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



GLADA RUM LARE.

2. De tre småländingarnes »löfhydda».

En af deltagarne berättar: »Det var i:ste Maj. S—-mT
’gamle Jakob* och jag, som då bodde till sammans, hade varit
bortbjudna på middag i familj och begåfvo oss nu fram på
aftonen, sådana vi gingo och stodo d. v. s. i festskrud, ut
till Eklundshof för att på ett värdigt sätt afsluta dagen. Alla
platser voro uppfylda af majgäster, som naturligtvis ’lefde’
som turkar. Efter något bråk skaffade vi oss dock bord och
stolar och bildade ett s. k. annex. Middagen hade varit något
långtrådig, men så särdeles länge dröjde det icke, innan vi
hade tagit vår skada igen, och — o, mine herrar, hur man
den tiden kunde ’lefva’ på ’Hofvet’ 1

Vid l-tiden hade de fleste gästerna troppat af, och vid
2-tiden voro vi tre småländingar jemte en stockholmare X.
ensamme herrar på täppan. Men varorna hade tagit slut,
ut-skänkningslokalen var för länge sedan stängd, och den något
oblida morgonluften började tränga sig igenom de svarta
frackarne och hade icke ens försyn för alla de varma toddarne
der bakom. Alla fordon voro för länge sedan försvunna; att
till fots försöka sträfva sig fram till staden kunde ju icke falla
någon förnuftig menniska i hågen, och alltså beslöts, att man
skulle försöka skaffa sig nattherberge på stället. Man började
nu att knacka på fönstren, slå och sparka på dörrarna, men
allt var tyst som grafven der innanför. Enligt vanlig
otillständig kypare- och up^asserske-sed sof man naturligtvis som
mullvadar, sedan man väl kommit i idet.

Slutligen lyckades vi få upp dörren till den nedre förstugan
och störtade upp i öfre våningen, der smårummen befunno sig.
Ankomne dit funno vi stockholmaren ligga raklång på golfvet,
snarkande den oskyldiges sömn, med ett vedträ till hufvud
-gärd. Ingen menniska, allra minst han sjelf, har dock seder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free