Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 KOLLEGUGIFVARE, £ TUDENTFA BR] KAN TER OCH SAMLARE.
dem fördomsfritt eller icke genom de bedårande
gymnasistminnenas glasögon? Döda språk fick man visserligen till lifs
enligt den gamla innötningsmetoden, som till en stor del
qvarlefvor ännu, men den klassiska » andan» var försvunnen, tron
på latinets öfvernaturliga bildningskraft var rubbad, men nästan
intet annat fick man lära, så vida man icke lärde sig det sjelf,
ty man hade tid till öfverlopps och mycken
sjelfständighets-anda. Några af dessa gymnasier motsvarade visserligen alla
billiga fordringar och kunde till och med under vissa tider
kallas goda, men de flesta voro underhaltiga. Mot en duglig
lärare funnos vanligen 2—3, som voro mer eller mindre
odugliga, antingen af för mycket eller för litet lärdom, antingen af
ålderdomssvaghet, lätja eller — icke så sällan — fylleri. I
synnerhet i fråga om modersmålet och lefvande språk var det,
såsom en hvar vet, klent bestäldt och ännu sämre om möjligt
stod det till med disciplinen. Se här några få exempel på den
senares beskaffenhet. Vid Göteborgs liksom vid öfriga
gymnasier fans på fyrtiotalet ännu ingen lektor i lefvande språk
utan endast en lärare på extra stat, magister X. Denne
var, såsom det ofta händer med lärare i lefvande språk, en
mycket fin man i yttre måtto, visserligen en smula
»pronon-ciationssnobb» — såsom klassiska lärare stundom benämna
sina moderna medbröder — men han var ingalunda oskicklig
och dertill en ganska vänlig och human man, om man tog
honom rätt. Men han hade äfven sina små fel, för hvilka han
naturligtvis fick hårdt böta. Han begick nemligen först och
främst det oförlåtliga misstaget att vilja vara »qvick i klassen»
och — hvad värre var — att visa belåtenhet när lärjungarne
skrattade åt hans ofta något krystade och »filade» ordlekar.
X. led af en kronisk strupkatarr, hvarför han ofta harklade
sig med ett visst egendomligt ljud, som förlänade honom
vedernamnet »Schritten». En eftermiddag skulle »Sch ritt en»
på grund af en annan lärares sjukdom läsa med de båda
nedersta gymnasialafdelningarna på en gång. Den nedre »ringen»
hade försett sig med stora qvantiteter punsch, som dracks ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
