- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
104

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104 KOLLEGUGIFVARE, £ TUDENTFA BR] KAN TER OCH SAMLARE.

En tredje sådan ovan kriaskrifvare, en skånsk
fullblods-baron, hade valt till ämne: »Yfs ej af fädrens ära, en hvar har
dock blott sin», hvilket han utredde på följande näpna sätt:
»Om jag hade några förfeder, hvilket jag också har, så,
skulle jag icke yfas af deras ära; vilket jag heller inte gör.»

Men var nöden stor, så voro också hjelparena både talrika
och verksamma. Den utan tvifvel förträffligaste, mest nitiske
och outtröttlige bland dessa studentfabrikanter hette — eller
borde ha hetat — Stafvenius.

5. Stafvenius,

Stafvenius var en oförderfvad, starkt bygd vestgöte med
anletsdrag, visserligen genomhederliga, men tillika så
egendomligt urkraftiga, som om Stafvenii ansigte ursprungligen hade
blifvit endast grofhugget af någon mörkbrun granit och
sedermera, utan någon tillstymmelse till finputsning^ fått en längre
tid stå ute i fria luften och vittra. Hufvudet var betäckt af
en oöfverskådlig mängd svartbruna, tagelstrida »knorrar», som
kors och tvärs voro motstälda liksom för att »rätta» hvar andra,,
ehuru detta aldrig lyckades. Äfven långt fram på våren
uppträdde han i en tjock, likaledes mörkbrun s. k. »friskavaj».
Gången var i hög grad »lidande», och när han på detta sätt
kom kilande utåt gatan, med ena handen instucken i kavajen,
öfverkroppen något lutad — för fartens skull — det rödbruna
ansigtet stelt framskjutande på sin nästan orörliga hals och
ögonen skarpt stirrande, som om de vore på jagt efter staffel,
så kunde man i en hastig vändning tro sig se galjonen på en
holländsk smack, som tillsatt alla klutar i förhoppning om att
kunna göra elfva knop.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free