Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDENTFABRIKANTERNAS UPPKOMST. IOI
för tidén eges af nästan hvarje liten gosse i läroverkets tredje
klass, men alla dessa fina och märkvärdiga skilnader mellan
e- och ä- • o- och å-ljud, supinets »t» och det passiva participiets
»dt» m. m. voro lika många »snaror», som till en början
vållade otaliga kuggningar. Upplästes nu detta diktat till råga
på olyckan af någon examinator med lågmäld eller otydlig
stämma, så. föllo de arma kandidaterna som höstens löf. Ett
dylikt språkprof, uppläst under sistnämda ogynsamma
förhållanden och börjande med orden:
»Vid stranden af hafvet satt landsflyktingen, bräckt
af år» etc.
återgafs af en bland de längst bort i rummet sittande
studentkandidaterna på följande sätt:
»I sanden af hafvet satt lannshöfdingen knäkdt» etc.
Krian blef ett ännu vanskligare prof för de många, som
aldrig i sitt lif försökt att knäcka en dylik nöt. Så t. ex.
erinrar sig den som skrifver dessa rader, följande drag från
sitt eget prof. Han var nemligen som bäst sysselsatt med en
vältalig utredning af frågan: »Äro revolutioner under alla
förhållanden fördömliga?» hvilken »kria» i förbigående sagdt inbragte
honom ett ovanligt högt betyg, då han plötsligt fick en stöt i
sidan af den bredvid honom sittande kamraten, som, röd,
svett-drypande och med ansigtet nedsmordt af bläck, höll på att skrifva
»Om det trojanska kriget». »Hur stafvas ’häst’?» hviskade han
med nervöst darrande stämma. »H-ä-s-t, ditt nöt!» genmälte den
stötte. »Ja, men när det är en trähäst!» hviskade än en gång
den olycklige, som förmodligen menade, huru vida han skulle
skrifva »trähäst», eller »trädhäst», men under inflytelsen af
sin starka feber ej rätt visste hvarken hvad han sade eller skref.
En annan olycksfågel hade suttit och svettats öfver sitt
kriaämne från klockan S på morgonen till 12 middagstiden,
och då den vakthafvande slutligen erinrade honom om att nu
skulle dörrarna stängas, hvarför han måste aflemna sitt opus,
så hade han medhunnit jemt två ord, och dessa voro:
»Menniskan han ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
