- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
138

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IIO KOLLEGIIGIFVARE, STUDENTFABRIKANTER OCH SAMLARE.

men detta oaktadt hade han dock först efter ett långvarigt
trugande kunnat förmås att sätta sig till frukostbordet. Väl
ankommen dit, syntes han dock vara liksom fastvuxen vid
platsen. Sedan nu prosten en stund med stigande häpnad
skådat den förödelsens styggelse, hvartill Askman gjorde sig
saker, yttrade han slutligen:

»Vet herrn, herrn är allt bra lik min stora so der ute.»

»Hva’ falls?» sporde predikohjelparen förbluffad, i det han
för ett ögonblick lät tuggmaskinen afstanna.

»Jo,» fortsatte prosten, »man får dra henne i öronen till
bon och i svansen från hon.»

I allmänhet var det också vida lättare att draga Askman
till än att få honom bort ifrån ett godt presthus, när han en
gång väl var kommen dit. Han syntes nemligen alldeles
fullkomligt döf för sådana fina antydningar, som t. ex. att man
nu tackade för hans hjelp, att hans biträde icke längre var af
nöden, att hans kammare måste utrymmas, emedan man
väntade en slägting o. s. v. Askman hade samma åsigt som
general Mac Mahon på den underminerade skansen vid
Seba-stopol: »J’y suis et j’y reste». Här var han, och här blef han.
Först i det ögonblick kärran stod för dörren och han i mycket
bestämda ordalag tillsades, att nu måste han ge sig i väg,
tycktes han begripa, hvarom frågan egentligen handlade.
Dock bad han alltid först att få taga med sig såsom ett minne
af ett för honom oförgätligt ställe några äpplen eller litet potatis
eller allra helst båda delarne, och då denna anspråkslösa
anhållan gerna beviljades, kom Askman vanligen efter en stunds
förlopp släpande med sig en stor tunnsäck fyld med äpplen
och en ännu större med potatis, och derjemte inpackade han i
vagnen en stor bytta med smör, en säck bröd jemte andra
lemningar efter de frukostar, som han anhållit få »spisa på
sitt rum». Ljusen hade han också visligen sparat och gömt
i den stora smörbyttan.

Och så for han till baka till Upsala, der han under hela
den följande terminen lefde af rofvet, handlade med porslin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free