- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
169

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fabriksskorsten, vidare derunder en kroklinie, och slutligen
någonting, som liknade grundlinierna till de båtar, som
småbarn pläga frambringa vid sina första försök i ritkonsten. Man
anade nu, hvad man hade att vänta: en brinnande ångbåt i
närheten af ett fyrtorn, bygdt på en klippa. Derefter kastade
han kolet i kakelugnsvrån och grep en af de grofva penslarne,
med hvilken han började stryka minst två tredjedelar af duken
i svart, till en början med ungefär samma ledighet som en
vanlig plankstrykare »spattlar» en vägg eller dörr, ehuru så
småningom allt finare penslar kommo i bruk och penseldragen
blefvo mera beräknade, så att man började förstå, att ur detta
kaos skulle utveckla sig en mycket svart natt. Utan detta
lilla konstgrepp och utan att konstnären valt till ämne den
brinnande ångbåten i storm invid fyrtornet, hvilket motiv han
behandlat så ofta, att han hade det, så att säga, på sina fem
fingrar, hade naturligtvis problemet äfven för honom varit
olösligt.

Under tiden hade ryktet spridt sig i staden, att Marcus
Larson höll på att måla den utlofvade taflan, och studenter,
äldre och yngre akademiska lärare började snart strömma ut
och in i konstnärsverkstaden, som stundom var alldeles
öfverfyld af folk. Larson helsade på alla, lät presentera sig för
en och annan hedersgäst, som han ej förut kände, skämtade
och språkade med alla och en hvar samt var outtömlig på
historier och mer eller mindre uddhvassa utfall i synnerhet
mot danskarne, som han i egenskap af »ärlig svensk omöjligen
kunde tåla». »De äro ena räfvar, inte sant, go’ herrar?
Illmariga som hin onde och högfärdiga sen! T. ex. den här
Höyen?» (Larson kom nemligen från Danmark, der han
sammanträffat med H., som då var direktör för konstakademien
och den teoretiske målsmannen för den s. k. nya danska
målareskolan. H., som utan tvifvel var ej så litet ensidig,
hade, såsom det ville synas, gått alldeles för långt i sin
förkastelsedom öfver Larsons konstnärsskap, men detta fick han
nu umgälla!)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free