- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
170

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bäst han nu var i farten att låta sina pilar hagla öfver
Höyen, medan han med otrolig snabbhet och säkerhet arbetade,
fick han en ny idé. Han hade nyss grofmålat »en bölja»,
som hvälfde sig och fräste, så att man var färdig att hisna
vid dess blotta anblick.

»Här är ett Herrans väder, go’ herrar!» ropade han, »just
lagom åt Höyen! Här ska vi ha en dansk!» Inom en kort
stund hade han midt i värsta vågsvallet målat ett litet fartyg,
som med skamfilad rigg drifver vind för våg och skjuter
nödskott. »Och här skall Höyen sitta!» ropade han vidare, i det
han målade en figur, som med alla tecken till förskräckelse
klängt sig fast vid toppen af stormasten. »Här kan han få
betrakta ’naturen’, om han aldrig sett den förr, den åsnan!»
jublade han, alldeles utom sig af förtjusning öfver sitt påhitt.
Längre fram på aftonen blef dock Höyen befriad ur detta
betänkliga läge och fick lemna plats för den danska flaggan,
som ännu fladdrar från stormasttoppen, ty dansk skulle dock
flaggan vara.

Nu hade mästaren fått färdig taflans glanspunkt, den
brinnande ångbåten, hvilken tydligen tog alla hans krafter i
anspråk, och särskildt fordrade den glödande nedre delen af
skorstenen en spänd uppmärksamhet, »ty här skall det vara
så f—dt hett, att ingen käft skall våga peka dit med fingret
en gång,» förklarade konstnären; och nu fick han en ny idé.

»Nu skall jag göra något, som jag aldrig i mitt lif gjort
förr,» ropade han, »en blixt, förstår Ni, här bredvid månen!»

Detta gick emellertid icke så lätt som de öfriga
enskildheterna, med hvilka han var så fullt förtrogen, men efter några
misslyckade försök förklarade han emellertid, »att det dock
icke blef så tokigt, ehuru, förstås, nog hade det kunnat blifva
bättre.» Bredvid månen, som tittar fram bakom de af stormen
sönderslitna skyarne, hade han i ett mörkt moln försökt att
framtrolla en blixt, icke en sådan der slentrianmessig zigzag-figur,
som ingen menniska skådat utom på gamla taflor, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free