- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
175

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN FUL FISK.

Der näst vände sig Zacklebens hat mot Skåne och
skåningarne. Det fins väl få personer, som efter någon längre
tids vistelse i Skåne ej känt varm tillgifvenhet eller
åtminstone uppriktig aktning för denna präktiga landsdel med dess
hederliga, arbetsföra, praktiska och godmodigt humoristiska
befolkning. Men den gamle högfärdsöfverliggaren hatade, som
nämdt är, särskildt den fläck af jorden, som under nästan ett
halft århundrade burit obehaget af hans tillvaro. Detta hat
gick så långt, att när en gång hans gamle uppassare vid
nedklättrandet från den trappstege, som ledde till Zacklebens rum;
en mörk vintermorgon halkade och qvidande blef liggande pä
golfvet med ett afbrutet ben, så stälde sig Zackleben i dörren
till sitt rum och öfveröste den gamle mannen med hån och
skymford, emedan han var skåning, utan att taga minsta steg
för att bistå honom. Han hade fått alldeles för liten näpst,
påstod Zackleben. »Alla förbannade skåningar borde bryta
halsen af sig!»

Ett liknande ohöfviskt bemötande rönte dock en hvar,
som råkade i något slags beröring med honom. En gång
hade en af Skånes stoltaste baroner, S—n, som om vintrarne
plägade bo i Lund, fått lust att återupplifva sina latinska
studier, hvarför han i detta syfte begaf sig till Zackleben, om
hvars skicklighet han hört åtskilligt talas. Sedan baronen
med den honom egendomliga älskvärdheten framstält sitt
ärende, mätte honom Zackleben hånfullt från hufvud till fot
och utropade: »Kors, sådana dumheter en skånsk baron kan
hitta på!»

Så länge stilskrifningarna stodo i full blomstring, saknade
Zackleben ej bröd för dagen, och öfverskottet, när något
sådant fans att tillgå, åtgick till de bränvinsorgier, som
Zackleben under kannibaliskt tjut och skrål, omvexlande med vilda
förbannelser öfver lefvande och döda, plägade fira till sammans
med några likasinnade. Men så småningom började tiderna
förändras. Dels kom man nu till universitetet med bättre
under-byggnad äfven i latinsk språklära, dels hade yngre krafter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free