- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
194

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

194

SMÅBES TYR SOF VERLIG GARE.

Österman var en hedersman af första ordningen. Kring
hans breda, präktiga, oförderfvade panna hvälfde sig likt en
gloria ett rikt svall af små, små blonda lockar, som aldrig
klipptes, och som derför vid hvarje hans rörelse vaggade upp
och ned, så att när Österman gick — han satte alltid foten
i marken på det bestämda sätt, som anstår en karaktär, men
tillika med en stark knäböjning — så såg det ut, som om han
burit på hufvudet någon stor, tam fågel, som vid hvarje steg
han tog, fridsällt viftade med sina ljusa vingar. Österman
var också zoolog. Och när han tryckte din hand på sitt
egendomliga, kraftiga sätt och samtidigt såg dig in i ögonen
med sin ärliga blick, så skulle du utan annan säkerhet än
denna handtryckning och denna blick kunnat anförtro honom
alla dina millioner, om du haft några. Österman åtnjöt också
ett stort anseende inom sin nation, blef tidigt senior och stod
städse i spetsen för en mäktig meningsflock inom den samma,
som gemenligen kallades »Hallands bataljon». Sina yngre
kamrater bistod han med både råd och dåd, och när ingen
annan hade ett öre i kassan, så hade han det, den ene fick
låna 20, den andre 10, den tredje kanske blott en »etta»
o. s. v., men det var i alla fall en hjelp i nöden.

Men Österman hade två fel: han var först och främst
allt för god och för det andra allt för ordentlig, och till dessa
båda fel sällade sig nu en olycka. Hans onda öde lurade
nemligen på honom under form af fyra långa pipor med
pors-linshufvud. Saken förhöll sig så, att hvarje eftermiddag vid
4-tiden började »bataljonen» att samlas i hans rum och sedan
en hvar afbördat sig sin skuld eller »vigilerat» sin andel, så
skulle man prata litet och röka en pipa, ty ingen hade maken
till Östermans pipor. Dessa pipor utgjorde också hans stolthet,
kanske också ett icke ovigtigt vilkor för hans maktställning
inom »bataljonen», och följden häraf blef, att sedan Österman
om morgonen med egen hand tillagat sitt kaffe och sin frukost,
så tog han i tu med rengöringen af sina fyra pipor, och som
han var ytterst ordentlig och noggrann i allt hvad han före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free