- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
195

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KA FF EKO KA R E, STEKPANNSMÖRJARE OCH PIPRENS ARE. 195

tog sig, så räckte detta morgonarbete precist till kl. 11, då
han skulle besöka föreläsningen i zoologi. Mellan 12 och 1
gaf han sjelf ett kollegium, kl 1 åt han sin middag, och
derefter skulle han naturligtvis koka sig en kopp kaffe, och så
var klockan 4, då »bataljonen» kom och surrökade hans pipor.
Så gingo 8 år, och Österman skulle ha blifvit en
helöfver-liggare af obotligaste slag, om icke händelsevis en »katt» —
vi erinra oss icke hvilken — jagat honom ur buren.

Han tog hastigt och lustigt ett Laudatur i zoologi, ett
högt betyg i botanik’ och halp sig för resten fram i
kandidatexamen förnämligast med sina grundliga skolstudier — något
som på den tiden kunde låta sig göra — fick en god
anställning vid telegrafverket, befordrades hastigt på grund af sitt
genomärliga väsen och sin utomordentliga ordentlighet, blef
riddare af flere ordnar och åtnjöt ett obegränsadt kommunalt
förtroende inom orten.

Men så en vacker dag vardt det samhälle, der han åtnjutit
så mycken heder och vänskap och så mycket förtroende,
slaget af häpnad. En stor offentlig kassa, som Österman haft
under sin vård, befans nästan fullständigt ruinerad. Han hade
icke kunnat undvara sin »bataljon» äfven i denna sin nya
samhällsställning; han hade lånat ut pengar till höger och
venster, men icke »tior» och »ettor» utan hundra- och
tusentals kronor under form af »ficklån» och lagt sina egna reverser
— alltid med den största ordentlighet — såsom
säkerhetshandlingar i kassan. Den nya bataljonen hade lånat hans och hans
kassas penningar, men glömt att betala, och så hade de rökt
hans lefnadspipa sur, så sur, att den aldrig, aldrig mer kunde
rengöras. Stackars gamle Österman 1

Men en menniska tillbringar icke ostraffadt 8 år af sin
kraftigaste ungdom med att koka kaffe och rengöra fyra
gamla pipor.

Min son, akta dig för kaffekokning och piprensning!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free