- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
206

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2oS

SMÅ BES T YRS ÖF VERL1G GARE.

otvetydigaste sätt bestämt honom till klockare, och der låg
han nu år efter år och blef med hvarje dag allt mera slö och
apatisk, utom då han någon aftonstund fick i sin hand
anförarepinnen under nationskörens sångöfningar, ty i sådana
ögonblick förvandlades Lugnquist till en sprakfåle, full af eld, kraft
och hänförelse. Allt emellanåt beslöt den stränge fadren att
söka drifva på hans studier derigenom, att han icke sände
honom några penningar. Men Lugnquist både frös och svalt, utan
att någonsin rubbas i sitt jemnmod, och han var alldeles för lat
att någonsin begifva sig ut på viligans. När han i — 30°
Celsius icke hade någon ved, så tog han helt lugnt sin pläd och
alla sina gamla kläder ur sin garderob och bredde öfver sig,
och så blef han liggande, ända till det började blifva allt för
tråkigt, då han steg upp, klädde på sig så många rockar och
benkläder, han möjligen kunde draga utanpå hvar andra, samt
satte sig att med blåfrusna fingrar skrifva af en gammal
älsklingsvals, af hvilken han slutligen hade så många afskrifter, att de
till sammans bildade två stora packor, hvardera omkring tre
fjerdedels aln i genomskärning.

Till sist randades dock bättre tider. Fadren gaf ändtligen
med sig, och Lugnquist fick lof att begifva sig till
Konserva-toriet, der han arbetade som en karl och inom en
jemförelsevis kort tid aflade en vacker examen. Innan sin hemresa
skulle han naturligtvis göra en liten tripp.till Upsala för att
»äta en festmiddag» med sina gamla öfverliggarekamrater.
Oföränderligt lugn som vanligt, ehuru något mera blid,
inträdde han till hvar och en, och antingen han tog dem på
sängen eller icke, tilltalades de med oföränderligt samma
hels-ningsord: »Ja så, ligger du här ännu, ditt svin! Hvarför går
du inte in vid musikaliska akademien?» äfven om Lugnquist
väl visste, att vännen aldrig kunnat frambringa en sångton eller
aldrig i sitt lif varit i stånd att skilja »Gubben Noak» från
ouverturen till »Don Juan».

Han var emellertid räddad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free