- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
207

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLANLÖSA LÄSARE, KONST- OCH OFFENTLIGHET SOF V ER LIG G ARE. 207

Vanligen är dock den s. k. konstöfverliggaren en i både
teoretiskt och praktiskt hänseende mycket otjenlig person.
Han inbillar sig uppenbarligen hafva kommit till universitetet
endast för att sjunga qvartetter. Är hans röst verkligen god,
och är han för öfrigt »gjord att ha inne i rum», så kan han,
om han är Upsalastudent, möjligen blifva medlem af »O. D.»
(»Orphei Drängar»), denna quintessence af Upsalasång, der
han städse träffar godt, ofta mycket fint sällskap, och der han
får höra god solosång och deltaga i en körsång, hvars like
icke fins i Skandinavien, kanske icke ens i hela vida verlden.
Men vanligen går hans bana i helt andra kretslopp. Han blir
»uteliggare», stamgäst på »Taddis», och utvecklar sig så
småningom från serenadsångare till s. k. »matsångare». Han
mottager bjudningar af hvem som helst, den der önskar sång till
maten eller drycken. Han får många bekantskaper, anses
gemenligen såsom mycket »glad» och har följaktligen mycket
lätt för att låna penningar, men han blir aldrig »omsättare»,
ty han betalar aldrig hvad han lånat. Han låter låna eller
hyra sig till allehanda sångarfärder för »nationela»
byggnadsändamål, följer med norrländingarne till Piteå och
smålän-dingarne långt öfver Skånegränsen, och har på detta sätt inom
loppet af ett halft dussin år »festat» i hvar enda svensk stad
eller köping från Haparanda till Ystad, ej sällan dock mot
kontant ersättning från resefonden. Allt emellanåt anmäler
han sig att debutera som Max i »Friskytten», men utan åsyftad
framgång. Rösten börjar nu att sjunka och trotsar med en
oroande envishet alla klarningsförsök med varma
alkoholsdrycker. Han beträder nu den ena banan efter den andra, utan
att någon leder till något mål, till dess slutligen — förr eller
senare — hans musikaliska hänförelse öfvergår i fullt utbildadt
»delirium tremens»/

Huru gick det t. ex. med den stackars T. Norquist?
Han hade legat tio år i den norra universitetsstaden, och
frukten af hans akademiska studier bestod deri, att han lärt
sig utantill 2:dra tenorstämman till ungefär 100 sångqvartetter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free