Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PUTS ARE, PIGTJUSARE, HELSOPEDANTER OCH OM SÄTT ARE. 221
parerade de hugg, som haglade öfver honom. Reskamraterna,
som till största delen voro s. k. valpar, hade emellanåt vexlat
betydelsefulla blickar, och vid nästa rastställe uppgjordes
s am m an s v ä rj 11 i n gsp 1 an en.
»Äro vi icke snart framme?> sporde allt emellanåt
Fran-sén, som ej förut rest den vägen.
»Ali, du kan vara lugn», ljöd det, »ännu ha vi en god
half mil qvar» o. s. v.
Ändtligen svängde vagnen in bland en mängd träd, som
nästan liknade en park.
»Vi måtte väl aldrig vara nära stället? sporde Fransén
å nyo en smula ängsligt.
»Ännu återstår minst en fjerdingsväg», hette det, och
Fransén tände sig en ny cigarr. Men han hade knappt hunnit
kasta bort tändstickan, innan vagnen gjorde en ny svängning,
och för hans förfärade blickar utbredde sig en stor ståtlig
hvitmålad herregårdsbyggnad, sandade gångar, gräsplan,
blommor och påfåglar. I alla de öppnade fönstren i första våningen
stodo unga festkläd da damer, och då några af dessa, som hade
»kusiner» bland de så ifrigt väntade dansörerne och sångarne,
började vifta med näsdukarne, så började naturligtvis alla de
öfriga också att vifta, medan den gamle fryntlige värden
skyndade ned för trappan för att riktigt hjertligt välkomna sina
»glada gossar».
»Sakramentskade valpar!» gnisslade Fransén, medan han
blixtsnabbt förde händerna nedåt för att få fast i sina ljusgrå.
Men i det samma greps han om handlofvarne af två jernfasta
ramar pä hvardera sidan, och innan han hunnit sansa sig, och
just som vagnen stannade framför stora ingången, upplyftes
han af åtta kraftiga armar och så godt som slungades i famnen
på den fryntlige värden, medan damerna viftade, »valparne»
— o, hur de valparne gläfste! — och täckelset d. v. s. pläden
kring Franséns ben föll till marken! Damerna försvunno
visserligen från fönstren, men från det inre af rummen hördes
halfqväfda explosioner af skratt, och balen blef i högsta måtto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
