Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 SMÅBES TYRSÖFVERLIGG ÅRE.
väntade att blifva expedierad. »Han kom hit med 23
studentbetyg, och der sitter han nu snart på i8:de året!» tillade
gubben, i det han torkade bort något, som skymde i hans
öga vid den syn, som tedde sig för honom der nere på gården.
Det var vid midsommarstiden, och i en s. k. löfsal af
afhuggna björkgrenar satt en man af omkring 35—40 år,
klädd i nattrock, med en bok i handen samt rökande ur en
lång pipa. Vid hans fötter låg småslumrande en tik af någon
ovanligt fin ras, medan hon dock allt emellanåt öppnade ögonen
till hälften för att följa de glada och klumpiga rörelserna af
. fem eller sex små valpar, som tumlade sig omkring henne.
Det var den s. k. Hund-Strömberg. Han hade, som den
gamle nationstjenaren redan berättat, kommit till universitetet
såsom en mycket lofvande yngling och skulle utan tvifvel vid den
tidpunkt, om hvilken här är fråga, kunnat intaga en länstol i
Consistorium Academicum i stället för att sitta i den
omförmälda löfsalen, om icke en hund mellankommit. Han hade
så småningom blifvit allt mera förälskad uti och intresserad
för det vackra djur han händelsevis påträffat. Han hade i
sina studier börjat »sacka akter ut» och så småningom allt
mera minskat farten, så att han af mången ansågs hafva för
alltid kastat ankar i sin hunduppfostringsanstalt, ty under
denna form hade slutligen hans hundkärlek utvecklat sig.
Strömberg var en stolt natur. Af fruktan för kamraternas
försök att öfva förmyndarskap öfver honom, kanske också af
ovilja öfver deras uddhvassa skämt, hade han nästan dragit
sig ifrån allt studentumgänge. Af liknande skäl hade han
äfven brutit med sin familj, och då han icke ville stå i
beroende af någon, allra minst af långifvare, hade han till sist
funnit på den utvägen att låta sina hundar föda sig. Han
vidmakthöll och korsade för detta ändamål med stor omsorg
sin fina ras och uppfödde sina valpar med den
aktningsvärdaste pedagogiska skicklighet. Den Strömbergska rasen blef
på detta sätt vida känd och berömd, och om äfven valparne
icke uppvägdes med guld, så inbragte de dock sin egare så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
