- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
90

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90 GÖTEBORGS LÄRD OMS SKOLA OCH GYMNASIUM.

De häfdvunna latinska pastoraldisputationerna, i hvilka
äfven gymnasister beordrades att deltaga som respondenter
och »andre-opponenter», stodo ännu i fullt flor. Någon gång
kunde man visserligen få bevittna en s. k. lysande disputation,
där det gamla romarspråket klang som en ljudande malm, men
oftast voro dessa tillställningar föga annat än dåliga farser, i
trots af att de gamla lärda lektorerna i sin egenskap af domare
sutto där och sågo så högtidliga ut i sina stora hvita
halsdukar och tycktes så uppmärksamt lyssna till de ofta på
förhand skrifna replikerna, hvilka ej sällan stodo i ungefär samma
förhållande till hvarandra som »goddag — yxskaft».

Dum-dum-dum.

Särskildt erinrar jag mig en dylik tillställning, i hvilken
en gammal komminister S —m spelade hufvudrolen. Gamle
S—m var, för att begagna ett uttryck af Balzac, om det lägre
prästerskapet i Frankrike, i grund och botten en hederlig
»bonddräng, doppad i bläck». Han hade dessutom vare sig
af ärlighet eller bristande världsklokhet hvarken själf skrifvit
eller låtit någon annan skriftligen affatta de nödiga
katederfraserna, utan tycktes ha litat på sin »inspiration». Men denna
svek honom i det afgörande ögonblicket, och då han dessutom
af naturen ej var danad för »hedniskt ordprål», så blef följden
den, att han till svar på hvarje af opponenten framställdt
argument ej förmådde framstamma mer än ordet: »Dum-dum-dum».
Paus. »Dumduma&M-dum». (För icke latinare må nämnas, att
det latinska ordet »dum» betyder så mycket som »alldenstund,
förty och emedan».) När nu den stackars mannen suttit en
stund och »dummat» sig på detta sätt, öfvergick opponenten
till sitt nästa argument, ehuru städse med samma påföljd;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free