Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *
i språkläran, men han kan stundom göra allt detta på ett sätt,
som visserligen låter honom framstå såsom en smula tråkig,
utan att han dock i lärjungarnas ögon upphör att vara en
man, i hvars hjärta icke finnes något svek. Vid ett af våra
läroverk fanns för några år sedan en lärare i historia, som var
en sådan där något småaktig, men dock af hvar man högt
aktad och af sina vänner mycket afhållen hedersman. Ehuru
han kunde sina läroböcker utantill från pärm till pärm, icke
blott fakta, årtal och släktregister, utan äfven framställningens
ordalydelse, så beredde han sig dock ända in i sin senaste
ålderdom lika sorgfälligt och plikttroget för hvarje ny läxa,
och om han någon gång händelsevis skulle blifvit hindrad från
detta värf, så darrade han som ett asplöf enligt sitt eget
påstående, då han tog i låset till klassrummet. För att i
möjligaste mån förebygga fusk hade han uppgjort åtskilliga
»fråge-turssystem», t. ex. att låta sina frågor företaga samma slags
språng som hästen på schackbrädet m. m. utan att äga någon
aning om att hans lärjungar generation efter generation sutto
inne med nycklarna till alla hans gåtor, så att en hvar på
pricken kunde uträkna, när frågan skulle slå ned på honom.
Den gamle var dock icke nöjd att till svar erhålla några i
hast »hopfuskade» fakta eller årtal, utan »svaranden» skulle
också strängt hålla sig till lärobokens ord. Sålunda hette det
t. ex. »Nå, du R., hur förhöll det sig med den där kalabaliken
i Bender?» R., som passat på att bakom kamratens rygg
sorgfälligt bereda sig på denna del af läxan, började med friskt
mod och stor tungfärdighet berätta, huruledes kungen och hans
följeslagare i det längsta försvarade sig inne i huset, men då
huset till sist började brinna, störtade han ut, men råkade
därvid falla omkull, då fienderna rusade öfver honom . . .
»Nä-hej, du, alltid är du samme gamle slarf, min käre R.,»
afbröt gubben förargad, »i boken står ju uttryckligen, att
kungen snäf våde på sina långa sporrar och föll omkull.»
Men icke tog någon illa vid sig för dylika småsaker. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
