Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE a ÖDA LÄRARE. 411
På det vårdslösa samtalsspåkets yttersta flygel påträffas
gatspråket eller »slangen», på mångfaldigt sätt skiftande på
grund af inflytelserna från ett eller annat bygdemål. Äfven
högspråket kan vara mer eller mindre rent, men måste just
därför omhuldas af alla de uppfostrande makterna inom
samhället för att icke försämras i fråga om ljud värde och andra
nationella egendomligheter.
Det vårdslösa språket kan, såsom ofvan är antydt, närma
sig antingen gatuspråket eller ett och annat rent bygdemål,
och i den mån det så gör, väcker det också anstöt hos hvarje
åhörare, som själf använder högspråket eller också ett annat
bygdemål eller slangmål än det, hvaraf den talandes språk är
färgadt. Det vårdslösa språket varder sålunda i högre eller
lägre grad förkastligt såsom uttrycksmedel i offentliga föredrag
icke blott på predikstolen och i församlingssalen, på
skådespelsscenen o. s. v., utan äfven i lärarestolen, af det enkla skäl,
att det drager alla eller åtminstone några åhörares
uppmärksamhet från det framsagdas innehåll till språkljuden, i hvilka
det uttalas. Den talandes individuella egendomligheter bidraga
med andra ord att förminska eller förrycka det intryck, som
den talande haft för afsikt att framkalla, hvaremot högspråket,
riktigt och ledigt användt, nästan aldrig åstadkommer någon
dylik distraherande verkan, utan tvärtom förnimmes såsom
angenämt äfven för åhörare, som tala ett från högspråket
skarpt afstickande bygdemål, såvida de nämligen äro fullt
förtrogna med lässpråket.
Detta obestridliga faktum förbisågs af den
språkvetenskapliga riktning, som på sin tid predikade om hvar mans
icke blott rättighet utan äfven skyldighet att använda sitt
bygde- eller slangmål under alla lifvets förhållanden icke blott
i sitt hvardagstal, hvilket ju var hans oförgripliga rättighet,
utan äfven vid sitt offentliga uppträdande, liksom denna
omständighet undgick de gamle latinske skolmännens
uppmärksamhet, ehuru af ett annat skäl. De utgingo nämligen från
den naiva förutsättningen, att då det förnäma latinet, som ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
