Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Den underbara kistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXIII.
Den underbara kistan.
Oxygen hade stannat i safirgrottan, när Aromasia
flydde från honom. Hans krafter sveko honom, tyckte
han, på ett underbart sätt. Väggarnes glänsande
ädelstenar dansade omkring för hans ögon. Han hade
en förnimmelse af att taket sänkte sig öfver honom,
att grottans botten öppnade sig och att han sjönk
ännu djupare ned i jordens inre.
Hans lifs lycka hade flytt; hon skulle aldrig mer
återvända; han var lemnad ensam kvar, öfvergifven
af alla glada förhoppningar. Han hade till och med
förlorat tron på vetenskapen. Viljetvingaren hade
visat sig vara en tom inbillning. Han kunde ej längre
tillhöra de lefvande.
Huru skulle han göra slut på lifvet?
Hans krafter återvände. Grottans tak satt ännu
på sin förra plats. Ädelstenarne blänkte på sitt
vanliga sätt, från väggarne återkastande det starka
ljuset. Han stod själf på grottans botten hvilken
ingalunda öppnade sig.
Hade alt varit en synvilla? Hade han drömt
kanske? Skulle Aromasia icke verkligen besökt honom
och talat de grymma orden? Ägde han ännu hoppet
kvar? Kunde Viljetvingaren ännu göra honom den tjänst
han önskat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
