- Project Runeberg -  Oxygen och Aromasia /
242

(1878) Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Den underbara kistan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Det är en högst ägendomlig form,» ropade Hemisfärion
genom sitt vid dykaredrägten fästa språkrör som stod
i förbindelse med de öfrigas dykarehjälmar. »Hvad
kan den här lådan innehålla? Min nyfikenhet spännes
på det högsta.»

Det såg ut, som skulle den lärde verldsrymdsfararen
icke kunna styra sin otålighet att öppna kistan,
men Oxygen erinrade, att fyndet måste först föras
i land, och detta kunde kanske ej så lätt gå för
sig. Det var redan full natt, och stormen vräkte
vågorna med ursinnig våldsamhet mot de klippor,
där landstigningen skulle ske.

Denna landstigning var ytterst mödosam och ej
mindre farlig. Flera gånger voro de mot vågorna och
stormen stridande männen i fara att krossas mellan
bränningarna. De släpte likväl icke sitt fynd, fastän
detta i hvarje ögonblick tycktes vilja slita sig från
dem. Kistan var ofantligt tung och svår att handtera.

Den gamle Hemisfärions krafter voro nära uttömda,
och han hade sannolikt slungats till baka i hafvet och
stannat där, om icke Oxygens starka hand flera gånger
kommit till hans hjälp. Men Oxygen hjälpte ej blott
Hemisfärion, utan äfven sina medarbetare och hade både
tankar och krafter till hands för att understödja
dem med den tunga kistans uppforslande. Stormens
häftighet tycktes endast lifva hans mod och öka
hans styrka. Han lekte med ovädret, och likväl hade
han aldrig, det erkände han för sig sjelf, kunnat
tillverka något som i kraft kunde jämföras med detta.

Det var för öfrigt slut med hans yrke som
oväderskarl. Nu var han blott jordgenomträngare, men
det tycktes denna natt på det högsta roa honom att
hålla ut striden mot stormen och vågen, långt från arbetet
där nere i tunneln. Han ville öfvertyga sig själf, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:21:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oxygen/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free