Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
I samma ögonblick jag märkte att intet annat hjälpte än att
ta fatt med hårdhandskarne, började själfva öfverkonstapeln ställa
till skandal, hvadan hela mötet upplöstes i fullständigt virrvarr.
Då många af mina vänner trodde att jag skulle blifva öfverfallen
eller polisen lägga embargo på min person, eskorterades jag af
en stor folkmassa till Ludvig Anderssons bostad på Fiskaregatan,
där jag jämte några intimare vänner diskuterade aftonens
händelser och hade mycket roligt åt hvad som inträffat.
Men detta möte var af en viss betydelse, ty det väckte upp
en del förut slöa och liknöjda, tack vare polisens taktlöshet och
dumhet. Det är icke den enda gången jag har skäl att vara
tacksam för det handtag polisen lämnat mig.
Det var härliga tider och af de på den tiden verksamma
partivännerna deltaga ännu kakelugnsmakaren S. A. Andersson och
hans kamrat I. Ljungdahl med lif och lust i arbetarklassens
frigörelsearbete. Cigarrarbetare Ludvig Andersson, hvilken äfven
var en bland de första som bröto mark för idéerna, dog för ett
par år sedan och handskmakare Olsson är nu välbeställd fabrikör
i staden, men är likväl densamma som i forna dagar då det
gäller idéerna, fastän han numera icke aktivt deltager i rörelsen.
Det har kommit andra krafter, som tagit fast i kvasten,
hvarmed det gamla samhällsskräpet skall bortsopas.
* *
❖
Till Oskarshamn kom jag lagom för att arrangera möten
såväl pingstdagen som annandag pingst. De höllos i den härliga
stadsparken intill sommarrestauranten Alphyddan. Jag vet icke
hvad som farit i borgmästare och magistrat, som icke utfärdade
förbud mot att hålla mötena där.
Mötena blefvo naturligtvis talrikt besökta och slogo så an på
allmänheten att en förening bildades, i hvilken öfver hundra
personer inskrefvo sig. Bland de inskrifna befunno sig äfven ett
par poliskonstaplar, af hvilka en vid namn Åstrand invaldes i
styrelsen.
Föreningens lif blef naturligtvis icke långvarigt, ty sedan jag
rest och tidningarne börjat med sina vanliga lögner, skrämdes de
flesta bort därifrån. Därtill kom äfven att stadsfiskalen i
Oskarshamn infann sig på mötena och höll vackra tal om det omöjliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
