Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den förskräcklige kom och efter mitt föredrag skulle han
»afrätta» mig. Men det olyckliga inträffade att den som blef
»af-rättad», det var inte jag utan i stället skolläraren i Valla. Att
han blef tillstukad och det så det förslog var det många som
gladde sig öfver, ty han hade varit en skräck och fasa för en
stor del af ortens invånare på grund af sitt tidningsskrifveri.
Denna min seger öfver skolläraren gjorde att såväl jag som
socialismen stego betydligt i de goda katrineholmarnes ögon.
Då jag en tid efteråt på genomresa passerade Katrineholm
blef jag af arbetareföreningens festkomiterade inbjuden att
bevista en fest och därvid hålla festtalet, hvilken inbjudan jag
också efterkom. Mitt anseende hade tydligen stigit sedan jag
snutit skolläraredanken.
I Gnesta gjorde en stationsskrifvare Ramsay ett bondförsök
att förhindra ett af mig där annonseradt möte. Han kallade till
sig en pojke, som jag engagerat för att klistra upp affischerna
samt fråntog honom såväl dessa som den på förhand åt honom
lämnade betalningen.
Jag hade med middagståget kommit till samhället, en vän
hade anskaffat mötesplats och jag hade genast öfverlämnat
affischerna åt gossen för uppklistring pä lämpliga platser samt
därefter i sällskap med min vän begifvit mig till dennes bostad.
Då jag en timma före mötets början kom ned till stationen,
fick jag höra »Blinde Karl», en på sin tid af alla resande som
besökte Gnesta, känd person, som försörjde sig med att sälja
tidningar till passagerarne, berätta om stationsskrifvarens tilltag
under förklaring, att »herrarne på stationen ha mycket roligt åt
det, ty nu får Palm inget folk».
I en hisklig fart rusade jag in på stationen för att taga
slyngeln i välförtjänt upptuktelse. Han försökte till en början
sätta sig på sina höga hästar och neka till alltsammans, men
slutligen måste han fram med såväl affischer som pängar. Det
var nu för sent att klistra upp affischerna, men till mötet infunno
sig dock ett par hundra personer, som ryktesvis hört saken
omtalas, och man kan sålunda icke säga att mötet var
misslyc-kadt. Det slog så väl an på Gnestaboarne, att ett nytt möte
arrangerades påföljande söndag, vid hvilket äfven Nordman var
tillstädes som talare.
I Norrköping nekade vederbörande polismyndighet mig att
ålla möte å den s. k. Oxbacken, såvida icke drätselkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
