Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att polisen visste ett dyft förrän 7 å 800 man som genom ett
trollslag samlades. Polisen fick naturligtvis brådt att sätta sig i
förbindelse med dåvarande polispappan Rubenson, men han kom
för sent.
När mötet var undanstökadt mötte vi på Handtverkaregatan
en hel mängd polismän, placerade i droskor — man hade då
icke skaffat sig polispiketvagn — som i sporrsträck ilade mot
Stadshagen. Efter dem kom pappa Rubenson i en annan droska,
som nästan flög framåt gatorna. Jag hälsade artigt på honom
då han for förbi och han gaf mig en blick, hvilken betydde så
mycket som: »de förbannade socialisterna, nu ha de åter lu-
rat mig».
Det blef naturligtvis mål af och Nordman och jag fingo en
femtiolapp hvardera i böter. Yi hade båda ondt om det slaget
papperslappar och beslöto därför göra upp med vederbörande
genom att aftjäna böterna. Nordman gjorde upp sitt genom några
dagars visit i palatset vid Myntgatan 4 och jag skulle nu gå för
att aftjäna mitt tillsammans med annat.
Efter denna lilla parentes återvända vi till mina ovälkomna
besökande. Deras papper lydde på tillsammans 3 månaders
fängelse. Jag var ju beredd därpå, men jag kan inte neka till
att det kändes en smula kusligt nu när det skulle bära iväg.
Jag sökte få permission till följande dag, men inga
parlamente-ringar hjälpte.
— Vi ha droska utanför, upplyste den ena af herrarne.
— Och den är tagen på timme, insköt den andre, så vi ha
brådtom.
Det gällde därför att bli färdig i en fart. Först tänkte jag
att under inga omständigheter följa med förrän min hustru
kommit hem, men vid närmare eftertanke insåg jag, att det vid
hennes hemkomst skulle bli en pinsam scen och det ville jag
undvika.
Jag sade därför farväl till barnen, som högljudt gräto, utom
de två största som förut visste hvad som väntade mig. Jag bad
de äldsta trösta de små samt bad dem hälsa sin moder att hon
icke skulle vara ledsen.
Så bar det iväg. Anländ till stadshäktet, Myntgatan 6, blef
jag efter de vanliga formaliteterna, såsom visitering m. m.,
nedförd i häktet. Just som jag skulle följa med vaktarne, hejdades
jag af min visitör, som frågade mig om jag hade prästbetyget med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
