Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagsmännen äro krukor, som sälja sin öfvertygelse — om
förlåtelse, det har jag åldrigt sagt, ty det är inte många af de där
herrarne som äro i besittning af en sådan — som sälja sin
röst, menade jag, för en kungamiddag, en kraschan eller
klingande valuta. Då får du säkerligen nåd och det
ögonblickligen !
Efter det att jag på det sättet hånat mig själf och gifvit
mig en välbehöflig uppsträckning samt en stund promenerat fram
och tillbaka i den trånga cellen, kom jag helt plötsligt att erinra
mig, att jag i rockfickan hade en cigarr jämte några tändstickor,
som man, gud vet af hvilken anledning, glömt att taga ifrån
mig vid visitationen. Jag tände cigarren och fortsatte det
af-brutna resonnemanget med mig själf.
— Jo, nu sitter du vackert i det, fångad som en råtta i en
bur. Gud, hvad kronofogdarne Rehausen i Hudiksvall och Åhlén
i Bro jämte de två prästsjälarne Schwartz och Åsbrink skola
glädja sig, när de få höra att du nu sitter ordentligt fast!
Därefter tänkte jag på min hustru, huru bedröfvad hon
skulle blifva då hon kom hem och de förskrämda barnen
berättade henne hvad som händt. Hon skulle måhända i första
ögonblicket blifva så upprörd att hon blefve sjuk. Bah, hvad gör
det om en proletärkvinna får slagattacker, bara rättvisa sker
tillfyllest! Dock betvifiar jag storligen att man skulle gått så
hänsynslöst tillväga ifall det varit fråga om någon annan än en
arbetare och därtill »uppviglare och socialist». Man hade säkerligen
då uppskjutit häktandet till hustrun kommit hem, i synnerhet
då hon icke var längre borta, och icke ryckt fadren bort från de
minderåriga barnen.
Dessa voro mina tankar oeh med dem gick jag till sängs i
detta tillfälliga krypin på vägen till Långholmen.
Jag hade icke legat synnerligen länge förrän den stora
järnbeslagna dörr, som ledde ned till källarvåningen, ånyo öppnades.
Det gnisslande ljud, som uppkom, då dörren svängde på sina
rostiga gångjärn, gjorde ett högst obehagligt intryck på mitt
nervsystem, hvilket blef ännu mera irriteradt genom det bråk
som uppstod ute i korridoren. Såvidt jag kunde förstå sökte
den nye fången göra motstånd; jag hörde huru vakten måste
begagna våld; det pustades och stånkades väldeliga därute,
skrik, förbannelser och eder trängde in till mig i cellen.
Ändtligen blef det åter stilla därnte. Den bråkiga fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
