Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hopen. När vi larfyat rundt i Lilljansskogen en stund och kommit
nt på Vallhallavägen, gingo jag och några i mitt sällskap in på
ett kafé, som snart fylldes till sista plats. Då kaféet icke kunde
rymma mera än bortåt ett hundratal gäster, blef gatan svart af
folk; fler och fler samlades och till sist telefonerade polisbefälet
efter mera polis. Inom kort kom en trupp på ett 40-tal
konstaplar med taktfasta steg uppmarscherande. Kaféet utrymdes och
värdinnan blef befald att stänga det för dagen, men jag, orsaken
och upphofvet till hela spektaklet, satt jämte »Jörgen» och några
andra i allsköns ro välbevarade i värdinnans privata rum och
drucko vår seidel öl, hjertligt skrattande åt den lurade polisen.
När vi sedan om en stund aflägsnade oss, fingo vi snart sällskap
igen, folkhopen växte allt mer och mer, och nu bar det i väg till
Östra järnvägsstationen, där vi placerade oss utanför
serveringsborden vid därvarande kafé. Här hade vi nöjet att under
underståthållarens (nuvarande landshöfdingen i Uppsala Bråkenhielm)
och polisintendentens (nuvarande polismästaren i Stockholm)
uppsikt till häst, bevakade af polis, intaga vår förtäring. Till sist
insågo naturligtvis vederbörande, att vi drefvo med dem, ty de
gåfvo sig sig slutligen i väg och endast en liten »observationskår»
på ett 20-tal poliser blef beordrad att kvarstanna. På vägen till
Soc.-Dem:s red., som då var vid Brnnnsgatan 23, hade vi ett par
hundra personer, som jämte polisen eskorterade oss. Anlända till
redaktionslokalen gick jag upp och öppnade fönstret åt gatan,
tackade såväl publik som polis för uppmärksamheten och
sällskapet samt bad dem med mig utbringa ett lefve för
församlingsrätten, hvilket kraftigt besvarades. Nu fick polisen litet extra
arbete med att »finka» några af dem, som hurrat, men de släpptes
strax, hörde jag sägas. Endast en skomakare
Pettersson-Ring-berg, fick plikta 25 kr. »Jörgen» och mitt sällskap skrattade, så
att ögonen runno.
Så slöt promenaden vid Lilljans.
En gammal, numera afliden man vid namn Anselius, hvilken
i regeln besökte alla våra möten, var äfven med nte vid Lilljans.
Han var en riktig »friskus» för öfrigt och i den intimar^
partikretsen gick han nnder namnet »häradshöfdingen». Han var
mycket arg på polisen och han gjorde densamma allt det
sattyg han kunde. Under promenaden kring Lilljans hade han
varit i mitt sällskap, men jag hade blifvit af med honom i
trängseln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
