Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
13
Den 7 mars 1986 flögs en Mystére 20
från Villacoublay till Angouléme...
Vårt svenska UD vid Gustav Adolfs torg
vill ha snälla och slätstrukna och
vattkammade journalister omkring sig,
journalister som sover gott om natten och
inte stör departementets fina arkiv och
pressbyrå med envetna frågor om ting
som UD, i strid med gängse författning,
lagt under lock.
UD vill att en publikation som PALME-nytt ska
nöja sig med de smulor som faller från
friherrinnors och kritstreckrandiga herrars
skrivbord - ja, även om det inte faller en enda
smula önskar UD att journalister av typen
PALME-nytts redaktör ska vara belåten.
Vad som ska sägas, och o m något ska sägas,
avgörs inom Arvfurstens palats, och allt som
UD sysslar med, om än aldrig så trivialt, kan
alltid skyfflas in under sekretesslagens paragraf 2:1,
med hänvisning till allestädes närvarande, och
tydligen alltid farliga, främmande makter.
Hysch, hysch, Sven Anér!
Men jag tänker inte låta mig hyssjas ner. Jag ser i
mitt inledande brev till läsekretsen att jag känt mig
nedtryckt i knäppkängorna, men detta
sinnestillstånd brukar inte vara särskilt länge. För
efter en tallrik gröt med husets äppelmos brukar
jag trösta mig med att det är viktigt att dessa mörka
ting kommer fram i solen. Vill bl a UD vara styggt
mot mig så får det väl vara det då.
Och det känns extra viktigt att detta
skrivs och beskrivs i PALME-nytt,
eftersom denna tidning inte utan avsikt
bär tillägget det som inte står i
tidningen!”. Om PALME-nytt inte skriver
om Angouléme gör ingen det, konstaterar
jag med ilsken stolthet.
Ilsken - ja. Ilskan sitter, som jag antyder
inledningsvis i det här numret, kvar sedan mitt
besök i mitten av maj på det imposanta UD.
Veckor och månader hade gått utan att jag fått höra
ett knyst om Angouléme och allt märkligt som
sammanhänger med denna möjligen sömniga
franska landsortsstad nära Biscaya. Så jag tog
tåget från Uppsala till Stockholm och fotvandrade
till UDs bibliotek vid Malmtorgsgatan 4.
Vakten undrade vad ”ni” ville, och då jag undrade
om han inte kunde säga ”du” förklarade vakten att
han vore alldeles för väluppfostrad för att kalla
främmande personer för ”du”, även om dessa
krävde detta.
Det här blev ingen bra upptakt till en fruktbärande
konversation,och jag hänvisades till en bänk i
farstun där jag finge invänta någon av de höga
herrarna från UD:s arkiv; nej, det var inte min
bästa dag.
Så småningom uppenbarade sig, i omgångar,
arkivchefen Berndt Fredriksson, känd för
PALME-nytts läsare, samt dennes underordnade
inom arkivet, jur kand Jan Härdner.
Härdner visade sig vara nästan tjänstvillig, lätt
skrämd som han tydligen var av mitt underliga
samröre med chefen Fredriksson, och så
småningom lyckades de faktiskt med
gemensamma anträngningar plocka fram del ar av
delar av vad jag eftersökte, nämligen början av
dossiern A T 9, Anér.
Jag hade begärt ut denna akt för att vid behov
kunna visa UD att det faktiskt är deras eget
ankomststämplade material jag arbetar med dåjag
efterlyser besked kring Angouléme mm, och nu
stod det faktiskt stämplat på papperen att de var
inkomna till UD; tack för det, då ska jag så
småningom börja arbeta vidare med den här akten.
Som ett par dagar senare blev komplett via posten
till Hjelmbergstorpet, ett drygt kilo papper.
”Du skriver så många brev, Sven Anér, det är
därför det blir så många papper i akten”, sa här om
dagen en kvinnlig UD-tjänsteman, och det kan hon
ju ha haft rätt i. Jag nämnde att bara jag får ett par
bra svar från UD ska jag sluta besvära, men det
var visst en alltför enkel lösning på problemet A T
9, Anér; en akt snart i Raoul Wallenberg-klass,
viktmässigt.
Vad jag inte fick ut från UD var
självfallet varje antydan till vare sig
skriftlig eller muntlig kommentar till
affären Chamonix - Angouléme med
omnejd; så roligt skulle jag inte ha.
Men skam den som ger sig. Jag är korsordslösare.
Då rutorna inte vill sig i ena hörnet brukar jag gå
över till det andra. Varför inte göra likadant här?
Gå över till själva Angouléme?
Kan plan av typ Mystére 20 över huvud taget flyga
på lilla Angouléme? Och har de gjort det? Och i så
fall närdå? Poliser talar alltid om ”kolleger”, då far
jag göra det också. Journalistiska kolleger i
Angouléme. Läs vidare!
7/94:13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
