Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
PALME-nytt
Förhöret
med "Pirjo ”
i original:
”Bry dig inte
om det - dom
kommer nu!”
I Paline-affären böljar händelserna. Än
hamnar de på kammens lopp, än dyker de
ner i vågdalen. Men helt försvinner de inte
Viktiga inslag i Paline-affären finns kvar,
även om Palme-utredningar ber oss
glömma dem.
Här återges nu, för första gången, ett
sammanhängande avsnitt av polisens första
förhör med ”Pirjo”, alltså den
finlandsfödda flicka som tillsammans med
”Katja” såg ”Pertti” vid Dekorima minuten
före dödsskottet mot Olof Palme. Detta
förhör sägs vara det första av fem, men
det verkar så äkta, så komplett!
Läs noga - och ställ sen frågan:
VARFÖR KONFRONTERADES PERTTI
ALDRIG MED KATJA OCH PIRJO?
Förhör med Pirjo 21.1.1993, sedan
Palme-utredarna i två månader haft tipset om den
finsktalande mannen vid Dekorima. Pirjo har
berättat om hennes och Katjas biobesök:
Pirjo: Det var en sån titel att jag inte kunde tro att
det var en psykopatfilm.
Vi skildes utanför bion, hon len tredje väninna
som gjort dem sällskap/ gick direkt åt ett annat håll.
Vi går Kungsgatan upp mot Sveavägen och svänger
direkt till höger, mot Dekorima-hållet. Vi går nästan
förbi killen som står vid Dekorima. Vi skulle titta på
möbler, vi gick och pratade om möbler, jag var
nyinflyttad. Vi hade tid innan tåget skulle gå, och
precis när vi kom förbi Dekorima så frågade hon
vad klockan är, och...
Förhörsledaren: Var står han då, står han precis
utanför Dekori ma?
P: Det var så ljust där, antingen precis utanför
dörren eller bredvid.
F: Han står stilla? Eller möter ni honom?
P: Han står stilla där. Det måste vara det ljusaste
stället där. Och så frågar hon vad klockan är och så
ska jag titta och så har jag inte klockan på mej och
jag brukar alltid ha klockan på mej. Och då började
hon skratta åt mej, ”du som aldrig brukar glömma
klockan”. Och så ser hon killen och så går hon
direkt till honom och jag följer efter... Och då
händer det märkliga att hon tilltalar den här killen på
finska, vad klockan är.
Hon brukar aldrig tilltala nån på finska, om nu för
att hon är finlandssvenska eller nåt annat. Jag är
jättesur på henne för att hon inte vill det, det var
verklig förvåning från min sida.
Och så frågar hon ”hur mycket är klockan?” och
han bara tittar på henne - förmodligen är han så
paff. Jag kommer ihåg hans ögonkontakt, han blev
så paff över att hon tilltalar honom direkt på Finska.
Jag reagerade också på det, plus att jag fortfarande
är upprörd över filmen. Bara tittade på henne. Så
svarade han inte, och då tar hon honom i jackan här
i kragen, ”Kan du inte säga vad klockan är?”,
fortfarande på finska. Eller ”Varför kan du inte säga
vad klockan är?” säger hon.
Och fortfarande säger han ingenting... Och så
börjar jag förstå att det här är inte bra, på något sätt,
så jag börjar ta i hennes ärm här då, i jackärmen och
vill att hon ska börja... då drar jag henne tillbaka
mot Kungsgatan, för då har jag redan hunnit
glömma bort att vi ska gå och titta i skyltfönster, då
tycker jag att det är konstigt för han är så konstig
då, och då hör vi...
F: Du upplever det som obehagligt?
P: Ja, jag känner att det här är inte bra liksom,
plus det hjälper ju då med stämningen från filmen
alltså, det kanske inte var så farlig stämning ändå,
men att det liksom... men i stort kändes det så.
Och sen hör vi båda två det här att... han har den
här walkie-talkien i handen då plötsligt... hon ser ju
mera.
F: Har ni börjat gå då därifrån när ni hör det?
P: Nej, hon står fortfarande framför, och jag drar
i henne och vill att hon ska komma med, och då
säger han att ”Jag är igenkänd!”, allting händer på
finska då.
F: Har han den här...
P: Den såg jag också, att han hade walkie-talkien i
handen. Men det är hon som har sett att han har haft
en pistol så här under armen men inte jag.
F: Ska vi stoppa lite här och ta en beskrivning av
den här mannen. Vad är det för ungefärlig ålder på
honom?
P: En vanlig ung kille, 25-30 år. Svårt bedöma
ålder, men nånting sånt.
F: Det är det du kommer ihåg som du ska berätta
för mig; minns du inte så säger du att du inte
minns.
P:... och ser allmänt... en vanlig kille, brunhårig.
F: Vi brukar köra i en viss följd.
P: Okej.
F: Ungefärlig längd på honom?
P: Minst ett huvud längre än mej. Kanske 180,
185 kanske. Han var inte liten utan han var...
normal.
F: Pirjo är själv?
P: 1.65.
F: Lägga till en femton?
P: 175,180, det är jättesvårt. Kan också ha varit
längre, men det vet...
F: Kroppsbyggnad då?
8/95:12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
