Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
Vi har säkert ett utmärkt sekretariat och som fullgör sitt arbete på ett bra sätt. Det är emellertid uppenbart att
ett traditionellt utrednings- eller kommissionsarbete inte kan leda oss någonstans. Vår arbetsmetod är att
följa i polisens spår, dvs tätt efter i polisens utredningar för att se om de fullgjort sitt arbete godtagbart, om
de släppt ett spår för tidigt, om de på någon punkt bort utreda vidare etc. Redan här finns ett allvarligt
metodfel - vi arbetar själva på den nivå som polisen arbetar. Det säkraste vi kan säga om detta är att det
generellt varit fel, eftersom brottet fortfarande är ouppklarat. Vi befinner oss på den tekniska nivån, på
produktivitetsnivån, för att använda ett revisionellt uttryck, dvs vi granskar om man har gjort de saker man
har gjort rätt. Men vi frågar inte om polisen har gjort rätt saker - resultat- eller effektnivån. Det är också så
-vilket jag tycker är allra allvarligast - att vi bedömer polisens insatser i konkreta fall utifrån ett slags allmän
rimlighetsbedömning. Vi kvalitetssäkrar inte polisens utsagor eller information, vilket är elementärt i varje
utredningsarbete. Vi har alltså metodmässigt redan från början gjort oss till polisens fångar.
På vårt möte på Rönneberga diskuterads bl a det s k polisspåret. Diskussionen ägde rum utifrån en PM med
ett stort antal olika spår till enskilda polismän. Dessa spår avverkar polisen ett efter ett - en syrlig
anmärkning skulle kunna vara att ju mer perifert ett spår förefaller att vara, desto större nit. Men något s k
polisspår finns ju inte i polisens utredningar - det är det intressanta, och jag skall återkomma till det senare i
min PM.
Men först kort om bristen på kvalitetsgranskning från vår sida av polisens arbete, några exempel från våra
senaste möten. Vid diskussionen om polisspåret uppehöll vi oss ganska länge vid vapenhandlaren Ö - han
som hade blindtarmsopererats den 22 februari etc. Och där det fanns ett läkarintyg om hans fysiska status.
Sekretariatets ursprungliga formulering/slutsats var - i runda slängar - att läkarintyget gav honom alibi och
att det var rimligt att polisen därmed hade upphört med vidare spaning/utredning. Vi hade en diskussion vid
bordet - framför allt med deltagande av Hans-Gunnar Axberger och mig själv, som gick ut på att vi borde
”kolla” intyget, dvs kvalitetsgranska det, tala med läkaren i fråga eller någon annan läkare. Det var också så
att när vi fick läsa intyget så fann vi att det var utfärdat 1992(!) och att det på intet sätt genom sin
formulering kunde fria Ö. Programmet Striptease som sändes en söndagskväll för någon vecka sedan hade
emellertid kvalitetstestat, dvs kollat just detta. Man hade då funnit att den läkare som skrev intyget inte hade
klart för sig att han levererade ett ”medicinskt alibi”. På fråga svarade han närmast att det inte var omöjligt
att uppnå betydande rörlighet efter en sådan operation om man tagit några smärtstillande tabletter. Detta
senare bekräftades av en annan läkare på ett annat sjukhus som man hade intervjuat i programmet Till detta
kan väl läggas att prestationer av den här typen inte torde vara främmande för en i många avseenden
”fysisk” och fysiskt presterande kultur.
På vårt senaste möte diskuterade vi vissa åtgärder som polisen underlåtit att vidta. Underlaget var bröderna
Poutiainens bok och det gällde underlåtenheten att bevara dataloggen och larmcentralens band.
Sekretariatets bedöming var att dessa underlåtenheter var rimliga, medan båda HGA och jag snarast ansåg
att de var orimliga, dvs utomordentligt uppseendeväckande. Två saker gör mig orolig i dessa avseenden.
För det första att dessa två icke-åtgärder kommer i dagen inte genom polisutredningen utan genom att vi
tagit del av bröderna Poutiainens bok. För det andra att jag på de verldigt få punkter där jag har samma
kunskapsnivå som sekretariatet - genom att ha läst boken - så gör jag en diametralt annan bedömning.
Två andra frågor behandlades vid detta möte: tidsrymden för ambulansen på mordplatsen och
trovärdigheten i den s k gämingsmannaprofilen som utgångspunkt för att länka in polisens arbete på spåret:
en ensam galning. Framför allt HGA framförde önskemål om konkret kvalitetsgranskning av dessa båda
företeelser, dvs att vi skulle låta rekonstruera ambulanssituationen och att några i kommittén skulle resa till
USA för att granska FBIs utsaga (enligt den svenska polisen). Dessa frågor är t v öppna, men jag anser
självklart att kommissionen måste kvalitetsgranska dessa och flera frågor.
Jag skall i det följande försöka skissera de riktlinjer efter vilka vi själva borde arbeta, eller - vilket jag tycker
är bättre - de riktlinjer vi borde ge en särskild utredning som skulle rapportera till oss.
En sådan utredning måste utgå från strategiska överväganden och måste testa några arbetshypoteser
och utifrån dessa arbetshypoteser kritiskt ifrågasätta och systematiskt kvalitetsgranska polisens arbete steg
för steg.
Bi given hypotes/utgångspunkt är att granska utifrån antagandet att det är möjligt att det förelegat en
konspiration inom polisen. Och att utifrån denna hypotes granska inte bara vidtagna konkreta åtgärder utan
de strategiska ickebeslut som polisen fattat, de vägval man gjort En annan väg är att granska utifrån
tillfällighetshypotesen och på liknande sätt steg för steg granska polisens arbete.
1/99:10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
