Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16
PALME-nytt
Nej, det är inte särskilt svårt. Allting står i polisens egna papper. Dessa papper är inte
alltid helt enkla att locka fram till ytan, men en halvtimmes ringning och faxning brukar
ge önskat resultat. Det är inte svårt att finna sig sittande vid skrivbordet med de fakta
som behövs, till exempel för att avliva skrönan om Roger Ö. Fakta finns där, framtagna.
Fakta av två slag. Dels obestridda och ostridiga fakta, dels myndigheternas nedpräntade
osanningar; också de en form av fakta. Ofta de matnyttigaste.
Men nu närmar vi oss det svarta hålet. Eller den dammiga hyllan. För det spelar ingen
roll om den uppsats jag skriver är dokumentariskt slitstark, det spelar ingen roll om den
är försedd med myndigheternas egna utlåtanden som bilagor; det verkar för övrigt som
om just bilagda dokument skrämmer redaktörerna: oj oj oj då, så mycket papper!
För övrigt räcker det ju aldrig med en publicering, en gång, på ett ställe. Det blir
ingen publicering alls. Typexemplet är då Arne Ruth i mars 1996 lät publicera Jesus
Alcalå på helsida på DN Kultur, under hotfullt hakkors: nazistiska poliser på Södermöte
hos vapenhandlaren Ö timmarna före, under och efter Palme-mordet. Den gången drog
inte bara DNs båda övriga chefredaktörer utan allt vad Sverige kunde uppbåda av
chefredaktörer i nödbromsarna så att de publicistiska skenskarvarna glödde. Alcalås
artikel kommenterades aldrig, vare sig då eller senare, varför jag kan fråga mig om den
egentligen någonsin publicerades.
Och ett annat varför, det stora VARFÖR: varför är mordet på den svenske
statsministern Olof Palme så tabu, så noli tangere? Varför är centrala uppgifter
fortfarande hemligstämplade? Hans Holmér och Tommy Lindström har, var för sig, haft
timslånga konversationer med huvudvittnet Lisbeth Palme, konversationer som är
ofullständigt redovisade och i stora delar inte redovisade alls. Varför är
obduktionsprotokollet fortfarande hemligstämplat? Av hänsyn till de anhöriga, har RÅs
chefsåklagare Jan Danielsson sagt till mig. Men avsikten med en obduktion är ju
rimligen att skapa klarhet, inte motsatsen?
Själv tror jag att obduktionsprotokollet kan ge en ny bild av hur själva mordet gick
till, kan ge en kontur av mördaren och mördarens anhang, högt och lågt placerat. Att en
avslöjad sanning skulle befaras frontalkrocka med den hittillsvarande
historieskrivningen, på det eviga temat Christer Pettersson. Det måste vara här den stora
hemligheten ligger. Vilka ville mörda? Vem mördade?
Men för mig, som journalist med journalistiken outspädd i blodet, är det som om
mördarens identitet och anhangets konspiration får träda tillbaka för vad som känns
ännu svartare, ännu svårare, nämligen journalisters tystnad, redaktörers andliga förfall.
Vem ger redaktörer order? Vem får ge redaktörer order?
Med dessa frågor sammanhänger stora ting: demokrati (så slitet ordet känns), andlig
styrsel, andlig styrka. Heder - ä, ta det lugnt med dina fina honnörsord, Sven Anér. Vi
har ingen plats för dig. Etisk utrymmesbrist.
Men utreds inte polisspåret just nu? Börjar inte granskningskommissionen bli klar att
servera sin rapport?
Jo. Visst. Och jag står bävande vid det svarta hålets rand. Sven Anér.
(Ännu inget svar, som sagt. Det känns symptomatiskt, liksom).
Har du lust kan du underteckna det bilagda förslaget till brev till
justitieminister Laila Freivalds, eller faxa det till 08-20 27 34. Jag menar
att en sådan korrespondens måste ligga i den svenska justitieministerns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
