Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
o En hundvän här ute i krokarna, med ett aldrig sinande intresse för människor och för
sådana som är dumma mot människor. Har varit med mig ute på Palme-fältet några
gånger då vi gemensamt stött våra pannor blodiga mot departementens dörrar.
o En bildman i ungefär samma krokar. Ger uppslag, kommenterar det jag skriver,
gillande för det mesta. Det slår mig: alla dessa vänner etablerar mig ju i samhället, jag
blir ingen ensam ropande röst i Brunos blandsädsåker.
o En svensk valkyria som bor granne med Christer P och osentimentalt hjälper
människor (även Christer P!). Har från en kommunal utsiktspunkt sett allt; en nyttig
erfarenhet då rikets svindlande lögner ska sprättas upp.
Jag slutar där, trots att personlistan självfallet inte är genomgången. Där är alla
kvinnorna som finns bredvid männen, och där är alla männen som finns bredvid
kvinnorna (hej Janne, hej Jan!). Där är alla ni som ringer och skriver och faxar, från
Trelleborg i söder till Pajala i norr. Alltid hyggliga, alltid vänliga, alltid intresserade,
alltid intressanta. En hel krets av närmare tusen personer, där kanske var fjärde står i
direktkontakt med PALME-nytts redaktion i miniformat. Det är förstås alla ni, vare sig
ni här har fått en rund ring eller samlats ihop till en angenäm skara, som gör att
PALME-nytt kunnat leva vidare, nu en bra bit in på det nionde året.
Det är på er texterna har testats. Intressant ämne? Sitter entusiasmen rätt?
Upprördheten? I Göteborg och Åsa läser de yngre texterna högt för de äldre, och i
Söderhamn begär en läsare som är enbart lyssnare fram Dominoeffekten och cover-up
som talböcker.
Ni behövs - och låter jag sentimental kan det inte hjälpas. För det är sentimentaliteten,
empatin, en knivsudd patos som behövs i den kalla värld där en svensk biträdande
näringsminister, iskallt och oförsynt, kan nonchalera nödrop från Estonias drabbade.
Jag satt här om dagen i långa telefonsamtal med mannen från näringslivet, ovan. Vi
försökte telefonledes granska våra faxkopior av listorna över räddade (i dag 15 listor av
vilka 13 tar upp namnen Piht och Miiiir och systrarna Veide och de andra som
räddade!). Till slut virvlade ”lista O” och ”Compiled list” och ”Åbopolisens lista”
-virvlade? Ja. När korrekta fakta i dödlig mix blandas med fixade namn och fixade
klockslag, då virvlar den, lögnens danse macabre.
Värst är - jag har skrivit om detta tidigare - när lögnerna, ondskan kläs i byråkratins
kanslispråk och i byråkraters kritstreckrandiga kostymer. Jag bedriver en i grunden
sanslös skriftväxling med Finlands ambassad i Stockholm och med styrelsen för
psykologiskt försvar, likaså i Stockholm. Jag vill från båda instanserna ha hjälp med
”utfående av allmänna handlingar”, men jag får inga handlingar. Jag får kallt hövliga
brev där jag skyfflas från den ena myndigheten eller institutionen till den andra, men jag
hamnar på fel adress jag hänvisas till ny adress, det blir en cirkus av nödtorftigt hövliga
brev och svarsbrev som lika gärna kunnat vara oskrivna. Detta är ”The Law of Delay”,
Parkinsons osvikliga förseningens lag. Skjut upp tillräckligt länge och ofta så tröttnar
fanskapet.
Svenska medier har inte tröttnat eftersom de aldrig har varit intresserade av Estonia.
Svenska medier gräver i dag sin egen grav, i sin förskrämda verklighetsflykt.
Så: ska jag göra om mitt Hjelmbergstorp till ett Sörgården, blunda för de mörka
molnen, slå dövörat till när de varnande sirenerna tjuter? Så försöker vargen lura i mig
under gryningstimmarna. Lägg av, Sven! Du har inte en chans, du ska aldrig vinna. Läs
en rolig bok eller slå lite gräs, glöm Palme och Estonia och onda justitieråd - masa dig
iväg, vargen! Det är inte du som ska vinna!
En kopp Zoéga, en skorpa, och i skogen bortom blandsädsåkern hörs ett sista yl.
6/01:9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
