Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en skepnad, som luskade omkring i mörkret, det var
svensketf. Vi tryckte varandras händer, som två
bröder som länge varit skilda, och vi upptäckte då att
vi bägge hade handskar på.
— Var har du huggit dem? frågade jag.
— I en förarhytt, svarade han. Och var har du
fått dina?
— De tillhörde en eldare, sade jag. Han hade lagt
dem ifrån sig lite oförsiktigt.
Vi kom upp i blindvagnen, då det genomgående
tåget körde ut från stationen, och det var grymt kallt.
Banan gick uppåt en trång klyfta mellan snötäckta
berg, och vi skakade av köld medan vi låg och
berättade för varandra på vad sätt vi hade tillryggalagt
sträckan mellan Reno och Ogden. Jag hade endast
fått en timmes sömn den föregående natten, vår
nuvarande uppehållsort var inte så behaglig, att jag
skulle frestas att ta mig en lur. Vid en hållplats gick
jag längre fram mot lokomotivet. Vi hade "dubbel
besättning" (två lokomotiv) till att dra oss uppför
stigningen.
Jag visste, att det skulle bli för kallt på det första
lokomotivets kofångare, som klöv vinden, och därför
valde jag kofångaren på det andra lokomotivet. Jag
gick ut på kofångaren och upptäckte att platsen
redan var upptagen. Jag kände mig för i mörkret och
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
