Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna angifvas. Detta är också fallet, sä ofta Spinoza’ talar
om substansen såsom sådan. Hvad som dock förmått Spinoza
att i visst hänseende afvika från detta konsequenta förfarande,
synes vara svårigheten, eller fastmera omöjligheten för tanken
att fasthålla ett absolut bestämningslöst. Ett sådant har
nem-ligen sin betydelse endast genom negationen af de detsamma
motsatta bestämningarna; så snart man deremot vill fatta det
positivt, utan relation till dessa, förvandlar det sig
omedelbar-ligen sjelft till ett bestämdt. Om vi således i detta tilläggande
af bestämningar åt substansen måste se en inkonsequens, så
var dock denna inkonsequens en nödvändig utveckling af det
motsägande i sjelfva principen, och således uti ett annat
hänseende en konsequens. Men sjelfva den inkonsequens, som låg
uti tilläggandet af bestämningar åt det i sig bestämningslösa,
kunde ej undgå en så skarpsinning tänkare, som Spinoza, om
ock sjelfva hans ensidiga princip tillika måste hindra honom att
afhjelpa densamma. Derföre angifver han de allmänna
bestämningar, hvilka han måste tillägga substansen, såsom Att^ibuter,
som af förståndet tilläggas substansen såsom utgörande dess
väsende. Att svårigheten dock härmed ej är afhjelpt faller af
sig sjelft; ty om attributerna ej verkligen utgöra substansens
väsende, utan blott af förståndet så fattas, så är frågan: hvad
är grunden till förståndet, och med hvad rätt tillägger det
bestämningar tHl den i sig bestämningslösa substansen?
Konstituera deremot attributerna i sanning substansens väsende
(såsom man har velat sluta af den motsats Spinoza uppställt
mellan intellectus och imaginatio2)) så är substansen till sitt
väsende ej mera absolut bestämningslös3). Af denna motsägelse
är det förklarligt, att under det Erdmann rentaf påstår attri-
1) Jmfr Erdmann, Vermischte Aufsåtze S. 125. följ.
2) Ep. 29.
3) Ty att såsom Wennerberg (s. 15) och Ribbing (s. 53) påstå, att
attributerna ej bestämma substansen, och likväl antaga, att de utgöra dess
qualiteter, synes oss fullkomligt ober&ttigadt, så länge ej skillnaden mellan
bestämning och qualitct först blifvit nppgifven; helst Spinoza sjelf angifver
attributerna såsom ”in suo genere solummodo indeterminata” i motsats mot
substansen såsom ”ens absolute indeterminatum*’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
