Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref från Klara till Elin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
glänste, då vi talade om dig, och det gjorde vi
mycket, som du nog kan förstå.
Du tycker väl också om honom, det är ju klart.
Hur känns det? Skratta inte nu, så skall jag tala
om någonting! Men först ville jag säga, att det
skall bli så roligt, då ni bli gifta (nästa sommar,
sade han, om mamma tillät, och det gör hon nog)
och flyttat hit ut till Lundby — det är nästan som
Lundal Ack Lunda! Lunda! Jag blir tårögd, när
jag tänker på Lunda! Jo, och da skola vi hälsa
på eder litet emellanåt och ni oss. Säg! Men inte
för ofta förstås!
Ack Elin, jag vet hur det känns! Nästan! Kan
du tro att den stackars Klara har haft sin lilla ro-
man, sin korta vårdag? Det blef bara knopp, men
ingen blom, den vissnade bort, frös bort. Vill du
höra? Åh, det vill du nog!
Han var _ skräddare! Snälla du, skratta inte,
det är ju ock folk! Nå, han gick här några veckor,
kanske månader, och drack sitt kaffe, och en snäll,
hygglig gosse var han — jag skrifver »vai» med
flit _ och vi språkade — inte om kärlek, ånej, och
kommo väl öfverens och höllo af hvarandra kanske,
åtminstone var inte jag alldeles okänslig.
Hur gick det? Han betalade aldrig hvad han
förtärde och ingen talade om eller på det, kräfde
honom eller ens tänkte på’t, och när så hans
skuld gick opp till 15 kronor eller så omkring, ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
