Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Carl Ludvig Roth, en lärarekaraktär (Th. M.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Carl Ludvig Roth.
Strax efter det Roth afslutat sina universitetsstudier blef
han genom försynens synbara ledning införd på en
lefnadsbana, för hvilken han egentligen icke förberedt sig. Han
skulle ej, såsom han själf och fadern tänkt, blifva
församlingslärare, utan skulle kallas till en annan
lärareverksamhet, i grund och botten nära beslägtad med den, han af egen
drift hade valt. Faderns under en fyratioårig trogen tjänst
småningom försvagade krafter vägrade att längre stå bi.
Familjens medellöshet föranlät till den önskan, att sonen måtte
öfvertaga vikariatet för fadern. Så skedde ock. När fadern
snart därefter dog, erhöll Roth några månader senare en
lärareplats vid gymnasiet, genom bemedling af de styrande,
hvilka på detta sätt ville hedra den aflidne vördade
skolmannens minne. Roth bekänner i sina biografiska
anteckningar, att han började sin lärarebana med en öfverdrifven
och falsk själftillit. Genom en äldre vän och medlärare
erhöll han dock snart en kraftig väckelse till själfkännedom
och därmed följande begär att arbeta på sin egen omdaning
såsom lärare. Vännen sade honom nämligen en gång helt
oförstäldt, att den afdelning, han mottagit af Roth, erhållit
en dålig underbyggnad och blifvit illa handledd. Då reste
sig den sårade egenkärleken, och Roth började att med
ytterlig skärpa utkräfva fordringarna af sina lärjungar. Men
någon verklig förändring till det bättre sporde han dock ej.
Det var då som ögonen började öppnas för den väg, som
Roth sedermera med växande allvar fullföljde — han märkte,
att han för att få lärjungarne annorlunda måste själf blifva
en annan. Han hade börjat inse, att en lärares arbete ej
kan vara i sann mening framgångsrikt, så vida icke hans
hela lif innebär en själskrafternas koncentrering på och
offrande för kallet allena. I och med den energie, hvarmed
läraren själf oaflåtligt riktar sina inre krafter på
läromaterialet, spänner han lärjungarnes uppmärksamhet; i och med
det odelade intresse, hvarmed han själf omfattar studierna,
uppväcker han intresset hos lärjungarne; i och med den
viljans inre lydnad, hvarigenom han i grund och botten böjt
sig själf för den gudomliga och högsta viljans ledning, böjer
han i sin ordning lärjungarne till frivillig lydnad. I sina
lärjungars brister ser han en återspegling af sina egna, hvarför
han vid bestraffningen af deras fel i och med detsamma själf
böjer sig under en högre dom. Det dagliga samlifvet
mellan läraren och lärjungarne innebär en oaflåtlig växelverkan
dem emellan. Från läraren utgå oupphörligt impulser till
ett lärjungarnes sedliga höjande, under det läraren äfven å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
