Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Carl Ludvig Roth, en lärarekaraktär (Th. M.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 Carl Ludvig Roth.
År 1850 skulle rektoratet vid Stuttgarts gymnasium
tillsättas. Man fäste åter sina blickar på Roth, och han
uppmanades att söka befattningen. Roth kände visserligen en
önskan efter ett annat verksamhetsfält, men hyste dock
betänkligheter att efterkomma uppmaningen. Han ansåg
nämligen den genom lag och förordning rektor tillkommande
myndighet vara för inskränkt för att han skulle kunna utöfva
någon verklig inflytelse på skolan. I ett bref till den vän,
genom hvilken uppmaningen blifvit stäld till Roth,
motiverade han det afböjande svar, han gaf. Han kallades då till
en underhandling med skolstyrelsen och mottog omsider
rek-toratet, men blott på det uttryckliga vilkor, att han tillika
skulle erhålla en plats i nämda styrelse. Roth ansåg
nämligen, att hans ställning vid läroverket på detta sätt skulle
kunna blifva jämförelsevis mera fri och själfständig. Den 23
maj tillträdde han rektoratet och utnämdes den 1 juni till
extra ordinarie ledamot af skolstyrelsen.
Roth tillträdde sitt ämbete med ett tal öfver väckandet
af ungdomens sanningssinne, särskildt med afseende på
religionen.* Att Roth redan på tröskeln till det läroverk, hvars
närmaste vårdare han skulle blifva, fann sig särskildt
uppfordrad att öppet bekänna sin ståndpunkt i denna fråga,
därtill hade han utan tvifvel blifvit föranledd af clen
omständigheten, att enskilda gymnasiallärares lättsinne i religiöst
afseende hade förmått åtskillige lärjungars målsmän att förena
sig för att åstadkomma upprättandet af ett enligt kristliga
grundsatser styrdt privat läroverk. De grundsatser rörande
religiös uppfostran, hvilka Roth här uttalade, har han i sin
Gymnasialpädagogik närmare utfört. Det vore lärarens pligt,
sade han, att söka inplanta hos ungdomen sinne för religiös
sanning. Han skulle då vilja säga, att uppgiften därmed
blefve den, att inplanta fromhet. Men detta vore ju något,
som i själfva verket icke stode i mänsklig förmåga, och man
hade härvidlag att väl taga sig tillvara för själfbedrägeri.
Det sämsta af allt vore att blott till formen intaga en
ståndpunkt, hvilken man icke i verkligheten innehade: ett verkligt
framåtskridande kunde endast utgå från den punkt, hvarest
man realiter står. Därför gälde det att börja från början —
och att anbefalla den vägen vore så mycket mer berättigadt,
som det i allmänhet just vore förberedelserna och
förutsättningarna som saknades. Därför vore det nödvändigt att vid
skolundervisningen. återgå till den heliga Skrift, och cletta
* Kleine Schriften II p. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
