Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och granskningar - A. Frigell, T. Livii ab urbe condita liber I (R. Törnebladh)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frigell, T. Liv ii ab urbe condita liber I.
83
studiet af de klassiska språken i gymnasierna bedrifves så
grundligt, varnas för sträfvandet att i skolan dana filologer.
Kommentaren torde således böra hufvudsakligen innehålla
1) antydningar till riktig uppfattning af textens innehåll och
allmänna sammanhang; härtill kan en kort sammanfattande
historisk öfversigt jämte rubriker för hvarje kapitel och stundom
äfven för grupper af kapitel göra tillfylles; 2) ledning till
uppfattning af ordsammanhanget i de särskilda meningarna; här
kräfves stor varsamhet, ty det gäller att gifva lagom; dock
torde det vara bättre att meddela för litet än för mycket, ty
läraren kan bättre råda bot för det förra än för det senare;
särskildt fordras antydande upplysningar om periodbyggnad samt
om ordens förbindelse, dock i sådan form, att lärjungarnes
eftertanke ej göres öfverflödig, utan endast ledes; analogier från
redan bekanta förhållanden kunna härvid begagnas;
gramma-tikaliska utredningar böra så litet som möjligt förekomma; ofta
torde hänvisningar (likväl ej blott för öfnings skull) till
läroboken göra tillfylles; lexikaliska upplysningar kunna i många
fall vinnas genom anlitande af ett godt lexikon; 3) vinkar till
möjliggörande af en god öfversättning; det blir härvid
naturligtvis lärarens sak att låta lärjungen motivera de finare
vändningarna genom att uppvisa deras ursprung ur och sammanhang
med en ordagrann tolkning; 4) för riktig uppfattning af
vederbörande ställen behöfliga realia af historisk, arkeologisk,
mytologisk m. m. beskaffenhet. I det hela gäller att icke betunga
lärjungen, utan meddela hvad denne kan och bör vid öfver!
äs-ningen uppmärksamma. Huru mycket som bör meddelas med
afseende på läraren, kan svårligen a priori bestämmas. Att
tolkningen af omtvistade ställen icke må förbigås, är gifvet, men den
vetenskapliga motiveringen hör väl icke till skolboken. Öfver
hufvud synes lärjungens gagn böra i främsta rummet afses.
Om vi nu efterse, i hvad mån de här antydningsvis
framstälda grundsatserna blifvit följda af prof. Frigell, så befinnes
det, att han sökt göra sin kommentar så fullständigt upplysande
som möjligt. Rubriker angifva kort och tydligt kapitlens
innehåll. Någon vidare gruppering af framställningen har
uppenbarligen icke ansetts erforderlig.
För uppfattning af ordsammanhanget är rätt mycket gjordt.
Så gifvas utförliga upplysningar om periodbyggnaden (se t. ex.
s. 70, 80, 81, 86, den bekanta meningen Romana pubes etc.).
Stundom hänvisas till inledningen, hvarom förut är taladt.
Det grammatikoiliska momentet synes oss väl starkt
framhållet. Så möta fullständiga utredningar s. 71 deductura erant;
78 prius quam; 145 om reflexivet m. fl. Om 25, 13 prope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
