Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och granskningar - A. Frigell, T. Livii ab urbe condita liber I (R. Törnebladh)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Frigell, T. Livii ab urbe condita liber I.
metum har antydning lämnats å annat ställe. Hvad angår det
först nämda, torde framställningen kunna göras något tydligare,
om utredning behöfver lämnas, ty deducturus fui och deducturus
eram, såsom fogade till vilkorssatser, höra icke alldeles under
ett och samma bruk, och regeln har äfven att göra med plqf. i
konj. (jämför ock s. 74 duratura erat: måste hafva (?) vara).
Några förklaringar torde kunna omtvistas. Så s. 81
qua-rum "gen. obiectivus" till iniuriae. Är det ej helt enkelt
possessivt? Eomaren säger, så vidt bekant är, ej iniuria mei (nostri)
utan iniuria mea (nostra). Men här beror allt på den uppfattning,
man kan hafva, och så är ofta fallet med de olika rubrikerna
för användningen af en kasus, hvarför man numera torde kunna
betydligt inskränka eller ej sällan förbigå de skiljande
bestämmelserna härutinnan.
Angående Et quidem, s. 84 (14, 4) hade bort utredas,
hvartill quidem egentligen tjänar, nämligen att betona det ord,
som det efterföljer, och således att angifva en motsats.
Å s. 92 förklaras quippe = utpote. Detta är riktigt för
ett, men ej för alla. fall. På det ifrågavarande stället 19, 1
synes utpote ej kunna hafva användts. Egentligen tyckes quippe
betyda "ju", ur hvilken betydelse dess olika bruk lätt framgå.
På ett par ställen skulle vi hafva önskat något närmare
utredning. Så 12, 7 där hinc (ej liic) och resistere äro
sammanstälda; jfr 2, 50, 10. Likaså 37, 5, där det stundom
missuppfattade id votum Vulcano kunde hafva fått tillägg i en fråga:
hvad hade blifvit lofvadt?
I 48, 6 uppfattas flectenti såsom beroende af restitit:
"satte sig upp mot hennes befallning". Detta synes ej passa
ihop med pavidus. Sannolikare är, att restitit får tagas
egentligt: hejdade sig, så att flectenti är dativ till hela uttrycket;
jfr Ovid. Fast. 6, 605 auriga restitit.
Jämförelser mellan Livii språkbruk och andra författares
uttryckssätt, har prof. Frigell, i likhet med andra
kommentatorer af de gamles skrifter flerestädes. Det torde dock nu mera,
då latinskrifningen spelar en underordnad roll och språkhistoria
ej ingår i skolkursen, vara skäl att i betydlig mån minska, om
ej helt och hållet utesluta, meddelanden af ifrågavarande art,
såsom föranledande onödigt arbete.
Tolkningen af enskilda ord och ordvändningar synes hafva
utgjort ett föremål för noggrant arbete, ty kommentaren är rik
på svenska ordasätt, så att stundom två eller flere
öfversättnings-förslag finnas meddelade till ett och samma latinska uttryck; se
t. ex. s. 63, 64, 107, 108, 115—16 och flerstädes. Någon gång
kunde för språklig jämförelses skull ett motsvarande svenskt ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
