Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Underrättelser angående läroverken - Riksdagen 1882 (H.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Eiksdagen 1882.
lor för medborgerlig bildning utan att vara stöpta i samma form
som de allmänna läroverken, möter det samma motstånd; och, på
sätt en ledamot i särskilda utskottetet vid 1873 års riksdag
förklarade, det blir ingen ro i läroverksfrågan, förrän hvar socken
får ett läroverk, fullständigt på bådo klassiska och reala linien.
Huru befogad indragningen af ett öfverflödigt läroverk må vara,
så blir sakens utförande ej lätt; då framhålles en sådan mängd
praktiska svårigheter, emedan ingen vill släppa hvad han har,
utan hvar och en vill hafva den bästa möjliga undervisningen för
sina barn så nära som möjligt.
Den tredje anmärkningen, som blifvit framstäld, är den, att
elementarläroverkens undervisning bör ordnas så, att den kommer
att utgöra en öfverbyggnad på folkskolan och att därför
elementarläroverkens lärares löner ej böra förbättras förrän i samband
med folkskollärarnes och de anspråk på lärarekrafter, som
folkskolan framställer från elementarläroverket och tvärtom. Detta
ordnande är emellertid en ganska svår sak och det helt naturligt
af det skälet, att, huru man än må reglera folkskolan, blir det
likväl nödvändigt, att kommunen får sin hand med, ty kommunen
vill icke afsäga sig rättigheten att tillsätta lärare och hafva
tillsyn öfver undervisningen. Lika litet kan staten åtaga sig hela
undervisningskostnaden, utan den måste alltid komma att
bestridas gemensamt af staten och kommunen. Jag vill icke yttra mig
närmare om behofvet för folkskollärarne af bättre aflöning, men
jag tror, att behofvet häraf förefinnes på de flesta ställen.
Emellertid vill jag fästa uppmärksamheten på, hvaraf folkskolan enligt
min mening lider. Vi veta, hvilka svårigheter nu finnas
därigenom, att de smärre socknarne alltid vilja hafva sin särskilda
skola i stället för att ansluta sig till en annan större församling.
En sådan sammanslutning vill man aldrig åvägabringa, och då är
intet annat att göra än att vända sig till staten och begära ökadt
anslag, utan att förändring vidtages i skoldistrikten. Skall man
göra löneförbättring beroende af folkskoleorganisation, har man
påhängt frågan en ytterligare tyngd, som måste aflyftas, innan
någon reglering kan åstadkommas.
Till följd af hvad jag sålunda sökt antyda, bör man kunna
finna, att ju mera man tänker sig in i denna så lättvindigt
framkastade fråga om skolreform och omorganisation, desto flere
svårigheter möter man, så att hvar och en, som vill söka att utreda
densamma, finner sig, på sätt ecklesiastikministern yttrade, stå
frågande och spörjande både i fråga om målet och vägen, och att
man därför måste låta underkasta frågan en ganska grundlig
pröfning, såvidt man nämligen skall handla med det dryga ansvar,
som den måste göra, hvilken skall besluta om en så vigtig ånge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
