Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Underrättelser angående läroverken - Riksdagen 1882 (H.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1882.
115
lägenhet som den om ungdomens uppfostran. Det är nämligen
mycket lätt att i denna kammare fatta hvilket beslut som hälst i
undervisningsfrågor, det är den lättaste sak i verlden, ty hvem
bär därför ansvaret? Ingen. De slutna sedlarne nedläggas i
urnan, rösterna beräknas och kammaren har fattat sitt beslut, men
om beslutet visar sig olämpligt, säger man; "ja, icke kan jag
hjälpa det; jag blott afgaf min röst". Men den person, som står
i spetsen fär dessa angelägenheter, och de som skola handlägga
skolärendena och tillämpa undervisningsgrunderna, de känna
ansvaret och se de svårigheter, som möta för dess lösning på ett
lyckosamt sätt. Det är därför rent af obarmhertigt att, på sätt
talaren från norrlandsbänken framhöll, vilja neka skollärarne
löneförbättring, såvidt icke skolreformen genomföres på det sätt han
vill, hvilket vill säga: på sätt hvar och en anser lämpligt till följd
af sin individuela uppfattning och det åskådningssätt, som hans
ställning i samhället gifver honom och som han anser såsom den
ofelbart rätta. Skall man i denna reform hålla på sin åsigt, så
är omöjligt att åstadkomma en reform. Jag vill ej yttra mig i
afseende på de olika åsigter, som jag och pluraliteten i denna
kammare hysa i denna fråga, hvilken åsigt som är den rätta.
Den enes, likasom den andres, kan vara fullt befogad. Jag
medger det fullkomligt; jag vill icke disputera därom. Min
uppfattning kan ju vara påverkad i en riktning, herrarnes i en annan;
hvem ska1! då afgöra, hvilken som är den rätta? Däruti kunna
vi alla vara ense, att frågan bör noga skärskådas och undersökas,
innan den bringas till afgörande. Och likaså framgår klart af
frågans beskaffenhet, att erfarenhet och sakkunskap i denna fråga
fordras af dem, som skola ordna undervisningsväsendet. Att dessa
frågor icke kunna afgöras af en majoritet af röster i en
riksförsamling, finna herrarne ganska väl, och det visar sig också
ganska tydligt däraf, att man endast uttalar några allmänna satser.
Men olyckan är, att de äro så allmänna, och därför att de äro
så allmänna, är det med dem som med de nyliberales program,
att under hvarje sats få så många åsigter rum, att när de komma
tillsammans för att diskutera, hvilken åsigt som är den rätta,
blifva meningarne så olika, att man ej kommer till något resultat.
Till följd häraf är nödvändigt att regeringen utan påtryckning
från något håll får själfständigt pröfva själfva organisationsfrågan,
och regeringen har ju redan vidtagit åtgärder för utredningen.
När så är förhållandet, så måste man göra sig den frågan,
hvarför har organisationsfrågan blifvit sammankopplad med lönefrågan;
hvad är nu orsaken till att denna fråga blifvit uppskjuten?–När
nu både ecklesiastikministern och statsrådets främste ledamot
förklarat, att de skola egna all den omsorg, som är möjlig, åt fra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
