Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Om musikundervisningen vid våra läroverk. Genmäle (H. Möller)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Oro musikuudervisningen vid våra läroverk.
bibringa, hvad förut hela skoltiden icke på långt när kunnat
åstadkomma.
Därefter öfvergår herr B. till lärobokens andra del, som
innehåller grunddragen af musikens historiska utveckling. Denna
vill ban för egen del à tout prix blifva qvitt, men vet icke
riktigt hvart han skall göra af den. Först anser han densamma
"förnämligast böra beaktas af herrar lärare i historia".
Man kunde vänta, att en man, som dock står skolan så
pass nära, skulle ega någon sorts begrepp om, hvad i våra
läroverk menas med historia. Den som det eger, skall helt visst
icke falla på den idéen att dit vilja hänföra en öfverblick öfver
musikens historiska utveckling.
Därefter vill han hänföra en sådan öfverblick till "en
lärokurs i allmän kulturhistoria". Men allmän kulturhistoria är nu
ett ämne af så vidtomfattande beskaffenhet, att vi icke ens vid
våra universitet ega någon lärostol däri. Där hänföres de sköna
konsternas historia till estetiken, men detta ämne finnes, såsom
måhända bekant, icke häller upptaget å våra läroverks program.
Jag ser därför ingen utväg att öfverföra musikens historia till
någon annan än musikläraren, och skulle han såsom herr K.,
låter påskina, då han anser det "oriktigt att betunga
musikläraren med detta ämne, hälst det icke ingår i
koinpetensfordringarna" — sakna insigter däri, vore det skäl, att han
ofördröj-ligen tillegnade sig någon kännedom om dessa saker, som icke
ens för dilettanterna på detta område äro alldeles obekanta, och
som en musiker ex professo omöjligen kan undvara, om ban vill
göra anspråk på någon aktning för sig och sitt lefnadskall.
Hvarför han sedan bör meddela detta åt lärjungarne, tror jag mig
hafva tillräckligt motiverat i förordet till min lärobok, fastän
herr K. icke tyckes finna skälen bindande. "Lika gärna", säger
han, "kunde man ålägga teckningsläraren att undervisa uti
tecknings- och målarekonstens historia".
Teckningskonstens historia vore kanske något "enformig och
tröttande", men målarekonstens — det vore måhända icke så
oäfvet, ehuru det kunde anses mindre motiveradt, enär någon
egentlig målarekonst väl sällan idkas i våra läroverk. Däremot
kan jag absolut ej vara med, när herr E. slutligen vill hafva
gymnastikläraren att undervisa uti krigskonstens historiska
utveckling. Ännu ha vi icke hunnit så långt, att krigskonsten
fått någon plats i den allmänna humanistiska bildningen; ännu
räknas kriget till humanitetens frånsida, och det är icke dennas
utveckling, som bildningsarbetet afser. De militäriska öfningarna
i våra skolor ha naturligtvis ej till mål att bilda generaler, utan
att genom kroppsrörelse och öfning i vapnens bruk göra ungdo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
