Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och granskningar - Chr. Cavallin, grekisk syntax, med hufvudsakligt afseende på den attiska prosan, till läroverkens tjänst (V. K.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Chr. Cavallin, grekisk syntax.
yttre måtto, ty i afseende å plan och framställningssätt svara
de båda läroböckerna ingalunda mot hvarandra. Peterssons
formlära är allt igenom en skolbok, Cavallins syntax bär mera
prägel af ett vetenskapligt arbete. Denna syntax är likasom allt,
som utgår från nämde mästares hand, synnerligen utmärkt
genom sin gruudligliet och pålitlighet, i hvilka afseenden den helt
visst står främst bland alla på svenska språket utkomna
läroböcker i grekisk syntax. Men genom hela sin planläggning, sin
utförlighet vid ämnets behandling, sin rikedom på enskildheter,
sin stora samling af exempel, mestadels utan vidfogad
öfversättning, hämtade från flere olika författare, alla de yppersta inom
hela don grekiska litteraturen, lämpar den sig mindre till
lärobok vid den första undervisningen i språket än till studiebok
för lärjungar, som redan inhämtat en kortare och mera
öfver-sigtlig framställning af den grekiska syntaxens hufvuddrag, samt
för läraren, som här kan finna mången upplysning, mången ny
uppfattning, mången fin anmärkning, som kan lända honom till gagn.
Det homeriska språkbruket behandlas vanligen i anmärkningar,
någon gång i särskilda paragrafer med finare stil. Jämväl
meddelas det vigtigaste af andra grekiska skalders språkbruk, och
ej häller nya testamentet är lämnadt alldeles obeaktadt.
Önskligt hade varit, om författaren vid alla anförda exempel hade
angifvit ej endast den grekiske författaren utan skrift och ställe,
som nu ej annat än undantagsvis förekommer.
Bland det myckna utmärkta, som förf:s bok innehåller,
skulle vi särskildt vilja fästa uppmärksamhet vid förf:s
indelning af bisatserna för att påpeka den skarpa åtskilnad, som förf.
därvid gör mellan oratio recta och oratio obliqua, en åtskilnad, som
ej litet bidrager till en klarare uppfattning af de särskilda
bisatsernas väsen samt deras konstruktioner i olika ställningar.
Förf. talar först om bisatser i oratio recta och menar
därmed alla bisatser, som utsägas ’antingen alldeles objektivt eller
såsom den talandes tanke eller vilja’. Dit föras vilkorssatser
(och koncessivsatser), relativa satser (komparativsatser,
substantivsatser), temporalsatser, kausala och konsekutiva satser. De
bisatser, som tillhöra oratio obliqua, delas i
omedelbara, ’hvilkas innehåll utsäges såsom tänkt af subjektet i deras
omedelbara hufvudsats: X(yn ån uvrovs. àv(azr) on<os pr)
fiiXi.oizö’, och medelbara, ’hvilka bestämma en omedelbar
bisats af oratio obliqua så, att de själfva äro en del af
hufvud-subjektets tanke: teya, Sn àgei avrovs, o&ev oxjjovxai TT) v
Ȉ)iaxxttv\ De omedelbara bisatserna af oratio obliqua delas
vidare i objeMssatser, ’hvilkas innehåll utsäges såsom dire]ct
föremål för hufvudsatsens handling (d. v. s. dess subjekts tänkande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
