Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och granskningar - Sigurd Müller, Handbok i verldslitteraturens historia, öfversatt af C. v. Friesen (H. Schück)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
S. Müller, verldslitteraturens historia.’ 208
arbetet vimlar af fel. Den lista, jag nu går att meddela, gör
dock intet anspråk på att vara fullständig, och alla
anmärkningarna äro gjorda vid första genomläsningen, i följd hvaraf
mycket bör kunna tilläggas.
Inom den indiska litteraturen (sid. 7) anföres Bidpai som
"en synnerligen framstående fabeldiktare". Upphofsmannen till
Pantschatantra nämnes i de indiska recensionerna (dock ej de
äldsta) Vishnuparman, och är tydligen en sagofigur. Först i
arabiska bearbetningar har genom någon namnförvrängning en
Bidpai gjorts till författare af detta arbete, på hvilket århundraden
arbetat (Benfey Pantschatantra I 31—35).
Sid. 12 upptager förf. Aisopos som en verklig person, då
det dock är allmänt erkändt, att han endast är en fiktion.
(Bernhardy II, II, 783, 787—789).
Sid. 13 sägs ett större antal lyriska dikter af Anacreon
finnas i behåll, men redan för länge sedan har med full säkerhet
uppvisats, att vi endast ega obetydliga fragment, och att den
stora, Anacreon tillskrifna, samlingen härleder sig från långt
senare t. o. m. kristen tid (Bernhardy II, I 682 ff.)
Sid. 14 uppgifves, att man liar "så godt som intet qvar"
af Thespis. Omdömet kan gärna skärpas till "intet", då
fragmenten äro af Heraclides Ponticus (Bernhardy II II, 16).
Författarens uppgift sid. 18 att intet finnes i behåll af
mellersta komedien, må vara riktig, men måhända hade dock
den upplysningen bort inflyta, att Plutos, om den icke hör hit,
dock står på gränsen af denna konstform.
Sid. 19 säges Theokritos vara författare af omkring 30
idyller. Kritiken har dock redan länge sedan påvisat, att tre
olika författare varit verksamma för denna samling. Likaledes
är det obevisadt, att Bion och Moschos voro samtidiga med
Theokritos (Bernhardy II II 553 ff.).
Att författaren till Dafnis och Chloë skulle vara okänd
(sid. 20) är oriktigt. Man vet, att han hette Longos, äfven om
man ej känner, i hvilken tid han lefvat. Han tyckes hafva
varit en sofist från Lesbos (Eohde Griech. Koman 503).
Uppgiften sid. 34 att mysterier redan på 900-talet
uppförts i England är lindrigt sagdt obevisad. Den äldsta
representation, man känner, är från omkring 1110. (Collier I 4). Icke
ens i något land torde man kunna spåra dramat längre tillbaka
än 1000-talet, (Milchsack: Die Öster und Passionsspiele).
Liknande dom måste fällas om författarens påstående
samma sida, att den provenfalska lyrikens former voro hämtade från
den spanska romansen (upprepadt sid. 67). Den provenfalska
lyriken, som troligen är äldre än den spanska romansen, uppstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
