Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och granskningar - Sigurd Müller, Handbok i verldslitteraturens historia, öfversatt af C. v. Friesen (H. Schück)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. Müller, verldslitteraturens historia.’
209
med all sannolikhet ur don romerska folkdikten. Den metriska
byggnaden är för öfrigt alldeles olik (Bartsch 9, 12, 32
Tick-nör I 99 ff.).
Författarens framställning sid. 35 af den nordfranska
epiken är särdeles rörig, och bestämdt oriktig är uppgiften att
"Lejonriddaren" är en normandisk saga. Då den finnes på både
svenska och danska, borde såväl författaren som öfversättaren
hafva sig bekant, att den tillhör den bretoniska sagokretsen.
Sid. 36 nämnes Ollivier Basselin bland de skalder, "som
frambringat något verkligt intressant". Yäl möjligt; men de
dikter, som gå under dennes namn, äro, som Gaste uppvisat,
författade af Jean le Houx, hvilken lefde omkring 1600. Om detta
ej varit öfversättaren bekant förut, hade uppmärksamheten dock
bort fästas därpå genom Steenstrups uppsats i Nordisk Tidskrift
1882, h. 8. Felet förekommer dock i nästan hvarje
litteraturhistorisk handbok och tyckes vara omöjligt att utrota.
Uppgiften samma sida att Pathelin "uppfördes 1480" är, om man håller
sig till orden, en sak som hvarken författaren eller någon
annan vet. Menar man "första gången uppfördes", så skedde detta
enligt alla för öfrigt varierande kritiker före 1473. Några
hafva t. o. m., ehuru troligen orätt, velat förlägga den till
1300-talet. (Aubertin I, 542).
Äfven om man låter den oegentliga uppgiften (sid. 38)
gälla, att Balzac och d’Urfé "utgingo från Hotel Rambouillet",
måste man som oriktigt fördöma allt tal om Voitures romaner.
Under tjugo år arbetade han visserligen på en enda, men äfven
denna var vid hans död ofullbordad. Hans betydelse ligger
alldeles ej i detta nästan okända fragment utan i hans bref.
(Lo-theisen I 193).
Uppgiften (sid. 39) att den komiska epopéen Le Lutrin är
en bland Boileaus satirer tarfvar naturligen ingen
vederläggning. Som oegentligt måste man väl anse påståendet s. s. att
franska akademien uppstod "ungefär samtidigt" med den nyss
omtalade l’art poetique, då akademien stiftades omkring 40 år
tidigare. Bent oriktig är don ofta upprepade och från Lessing
ursprungligen härstammande uppgiften, att Corneille först på sin
höga ålderdom skref sina afhandlingar om dramat. Dramats
teori hade sysselsatt honom ända från den stund ban började
dikta, och redan vid 54 års ålder publicerade han dessa
afhandlingar. Han var då en medelålders man och lefde ytterligare i
24 år. Talet om den "höga ålderdomen" är således förhastadt
(Lotheisen II 332 ff.).
Moliére (sid. 41) är i allmänhet bra skildrad, men ej så
få onöjaktigheter förekomma här. Att skalden studerat rätts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
