Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och granskningar - Sigurd Müller, Handbok i verldslitteraturens historia, öfversatt af C. v. Friesen (H. Schück)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
S. Müller, verldslitteraturens historia.’ 210
vetenskap till sitt 23:dje år, är falskt, då han med säkerhet
redan 1643 (måhända förut) tillhörde Thèatre Illustre. Att han
då "gaf vika för sin håg för teatern" kan måhända vara rätt,
men nog är det troligare, att han af lielt andra skäl förmåddes
att sluta sig till ett resande teatersällskap, hvilket på den tiden
knapt intog högre rang än en lindansartrupp i våra dagar. Att
L’Etoourdi uppfördes "omkring 1653" är en föråldrad åsigt; man
vet, att detta skedde 1655. Likaså författades hans småstycken
(La jalousie du Barbouille’ m. fl.) ej sedan han kommit till Paris,
utan under hans kringflackande i landsorten. (Mahrenholtz 30,
45, 49).
Att förf. (sid. 48) uppfor Marivaux bland den "klassiska"
riktningens komediförfattare är naturligen orätt. Han tillhörde
som bekant den borgerliga riktning, hvilken just stod i
opposition mot klassiciteten. (Hettner II 104.)
Likaså är det orätt att räkna Lamartine (sid. 50) till den
"romantiska skolans" skalder. Väl kan han betraktas som en
förelöpare därtill, men han var lika litet som Béranger (s. s)
medlem af denna skola.
Författarens karaktäristik af Dante är ej den bästa och
flere oriktigheter hafva insmugit sig där. Så tyckes författaren
anse, att Vita Nuova är en samling sonetter och canzoner, då
som bekant arbetet består både af vers och prosa. Den gamla
åsigten att Dante tillhört en "välmående adelsfamilj" är falsk,
och Scartazzini har uppvisat, att han utgått från folket. Att
säga att Dante "väcktes till konstnärlig verksamhet, då kärleken
till den ädla och sköna Beatrice Portinari, hvilken han aldrig
begärde till äkta, vaknade hos honom", tyckes mig häntyda på
någon obekantskap med förhållandena. Enligt Dantes egen
uppgift var den ädla Beatrice vid detta tillfälle nyss fylda nio år,
och älskaren knapt ett år äldre, på grund hvaraf man väl eger
rätt att ifrågasätta såväl "väckelsen" som kärlekens verkliga
natur, äfven om man ej går ända därhän att förneka Beatrices
realitet. Orsaken till att Dante aldrig begärde Beatrice till äkta
ligger naturligen däri, att han vid den tid, då detta kunnat
komma i fråga, var för ung att tänka på äktenskap. Då Beatrice
gifte sig, var han troligen blott 17 eller 18 år. Om hon varit
Beatrice Portarini är ganska osäkert, och ännu osäkrare är det
att identifiera Petrarcas Laure med Laura de Sade. För
öfrigt får man väl akta sig att tro den tidens "poetiska" kärlek
hafva något att skaffa med den verkliga. (Scartazzini
Abhand-lungen über Dante).
Den gamla åsigten, upptagen sid 58, att Boccaccio blifvit
född i Paris såsom oäkta son at en italiensk fader och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
