Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och granskningar - A. E. Widholm, Fransk språklära (H. v. Feilitzen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. E. Widholm. Fransk språklära.
239
egenskap", — synes oss oriktig. Chassang: säger i Nouvelle
grammaire frangaise pag. 226: "fullständig partitivartikel
förekommer framför ett af adjektiv föregånget substantiv — quand
Vadjectiv s’unit au substantif. . . de maniere à lui donner
un sens déterminé". Ingendera förklaringen synes oss fullt
tillfredsställande och vi söka för egen del orsaken till detta
undantag däri, att här liksom i andra fall, särskildt vid artikeln,
qvarlefvor af ett äldre språkbruk, som bevarat sig i de
obildades språk, också qvarstå i det bildade moderna språket. Den
nuvarande regeln om partitiva artikelns användning var ännu
icke fullt faststäld i 17:de århundradet. Chassang anför ett
exempel på "des indignes fds" (i partitiv betydelse) från Racine.
Sid. 205. Vid regeln om artikelns utelämnande vid
appositions-ord talas endast om, att den utelämnas, när appositionen följer
efter sitt substantiv. Den utelämnas också, när den föregår
såsom i följande exempel: Väste et puissant génie, il (Aristote)
voulut tout connaitre. Se Lücking p. 129, hvarifrån vi lånat
exemplet. Sid. 206. Att artikeln utlämnas i satser som Police
et force publique sont clioses inconnucs à la société Kabyle
på grund af att blott dessa abstrakta ords begrcppsbetydelse
afses, torde vara svårt att försvara. Förklaringen ligger i
språkets historiska förhållanden såsom förf. i en anmärkning riktigt
angifver, (men hvarför då konstruera en oriktig regel?) Denna
förklaring borde också tillämpas vid mom. 10, 11, sid. 207, där
förf. tyckes anse artikelns utelämnande vid mot, goutte etc. och
vid objektet efter nekadt y avoir uteslutande beroende på att
dessa ord nedsjunka till negationsfyll nåder. Sid. 223.
Skilnaden i användningen af faire ech rendre saknas. Ett nytt
bidrag till denna regel är lämnadt i K. Z. II, 375.
Sid. 250. Vid reglerna för adjektivets plats borde förf.
kanske mera beaktat den synpunkt, som doc. Wulff i sin
bearbetning af Dubbs grammatik sökt göra gällande, nämligen
adjektivets större eller mindre betoning. I fall man
öfverhufvud skall kunna få några bestämda regler i denna svåra
fråga, måste dessa härledas såväl ur adj. betydelse för
substantivbegreppets större eller mindre determinering, som ur den
härmed i samband stående olika betoningen. Sid. 253. Någon
bestämd skilnad i betydelse vid adjektiverna cruel, pauvre, propre,
seid, allteftersom de skulle stå efter eller före sina respektiva
substantiv torde knappast i verkligheten existera. [Se K. Z. I,
136, III, 267, I, 229, I, 136.] Sid. 256, anm. 2: i uttrycket
faire rnaigre = fasta, är maigre också alltid oböjdt. Sid. 269,
b. Eegeln för bestämd. Pronominalobjektet kan vid en nekad
infinitiv stå såväl före som efter pas, bien etc. — Eegeln om
Pedagogisk Tidskrift.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
