Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och granskningar - A. E. Widholm, Fransk språklära (H. v. Feilitzen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
A. E. Widholm. Fransk språklära. 238
som betinga de franska ordens nuvarande form. Vi beklaga blott,
att förf. ej tillgodogjort sig Chabaneaus grundläggande arbete
Histoire et theorie de la conjugaison franpaise, som redan utkom
1868 (ny upplaga 1878). Han skulle då icke blott i denna
punkt men också i bela sin framställning af de oregelbundna
verberna fått ett bättre resultat.
Sid. 145. "bruissait börjar intränga (Bernb. de St. Pierre)."
Bruissait finnes uteslutande angifvet i Diet. de l’ac. 1878 och
Bernh. de St. Pierres namn står i en egendomlig kontrast med
ordet "börjar". Sid. 152. Förf. förklarar i en anm. uppkomsten
af regelbundna och oregelbundna former i recevoir därigenom,
att i gammalfranskan skulle existerat ett recever vid sidan af
regoivre. Något recever har aldrig funnits i fr. utom möjligen
i anglonorm. dialekten. Men väl har vid sidan af regoivre
existerat ett receveir (sedan recevoir), båda utgångna ur recipere
med olika betoning. De olika formerna i det moderna franska
verbet bero uteslutande på olika betoningsförhållanden i
böjningen. Itcclpit har gifvit receivt, regoit, recipamus: recevons.
Sid. 160. Vid framställningen af adverbernas bildning bör i en
följ. uppl. hänsyn tagas till A. Toblers uppsats i Zeitschrift für
rom. Phil. II, 549, hvarigenom reglerna för adverbialbildningen fått
sin fullständiga förklaring.
I det vi tillsvidare förbigå förf:s ordbildningslära, skola vi
granska några delar af framställningen af syntaxen, som genom
sin fullständighet, sina klart uppstälda och delvis nya regler
har många och stora förtjänster.
Sid 188 anm. Till subjekt, som icke få skiljas frän verbet
annat än genom pers. pron. eller ne, y, en hör ju icke blott
personl. pron. utan också ön, ce [ce uppfattar förf. i vissa fall
som pers. pron., men det borde i alla fall här anmärkts].
Sid. 189. Att adjektivet, när det står framför sitt
substantiv, "är en blott stilistisk prydnad" torde vara ett något djärft
påstående. Sid. 190. Till de af förf. anförda adverb, som
vanligen stå före inf. torde böra tilläggas: assez [jfr K. Z. I, 227].
Efter ainsi i början af en sats är ordföljden nödvändigt
inverterad, om subjektet är ett personligt pron. [Lücking p. 309 K.
Z, III. 89]. Sid. 193. "Objektet i en ackusativ med infinitiv
sättes ofta efter infinitiven." Med latinsk och som vi tro också
fortfarande riktig uppfattning är det här fråga om infinitivens
subjekt, om också detta i viss mening är objekt till det styrande
verbet. Sid. 203. Förklaringen af uttryck som du vrai marbre,
de la vraie poésie — att detta nämligen skulle bero på att
"adjektivet blott afser att skarpare rikta uppmärksamheten på
själfva substantivet utan att tillägga detsamma någon egentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
