Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Nu gällande läroverksstadgas bestämmelser om ordning och tukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om "ordning och tukt".
313
mig att framställa den fråga hvilken nu upptagits till
behandling.
Enligt våra äldre skollagar till och med den af år 1820
hvilade den offentliga, liksom den enskilda, uppfostringen på den
enda rätta och naturliga grundvalen af ett faderligt förhållande
mellan läraren och lärjungen. Visserligen är det sant, att det
faderliga förhållandet alltför ofta och i oträngda mål yttrade sig
något hårdhändt, men dels hade detta fel minskats och skulle
småningom hafva upphört af sig själft, dels var det ofantligt
mycket mindre skadligt än det motsatta felet, som staten själf införde
och påbjöd genom 1856 års skolstadga. Denna stadga, som var
en frukt af de s. k. liberala rörelserna på skolväsendets område
under de närmast föregående decennierna och hvars afdelning om
"ordning och tukt" nästan oförändrad bibehölls i 1858 års
skolstadga, förändrade det naturliga förhållandet mellan lärare och
lärjunge till ett onaturligt, från ett paternelt till ett rent
juridiskt. Nu infördes i skolrummen en invecklad process. När en
nio- eller tioårig varnartig gosse begick ett felsteg, fick han ej
rättas på det sätt, som ofta är det enda verksamma, nämligen
med en liten omedelbart på förseelsen följande aga, utan ban skulle
till en början "tilltalas och varnas*. Nästa gång, då gossens
eget bästa hade fordrat en lindrig aga, skulle läraren med
protokollet för ögat eller i säkert minne taga nästa steg, till ex.
nedflyttning, nästa gång t. ex utvisning o. s. v. och först efter ett
långt syndaregister kunde gossen af rektor förklaras skyldig att
mottaga "lindrigare aga." Men olycklig den lärare, som glömmer
något moment i den långa proceduren eller som misstager sig och
agar en gosse, som icke är i "strykklassen"; han har lätt en
förgrymmad mamma eller pappa öfver sig med hotelse om åtal m. m.
Hvart skall ett sådant förhållande leda? När pojken vet och
kanske ofta i hemmet erinras därom, att läraren ej får kröka ett hår
på hans hufvud förrän efter en lång följd af förseelser och efter
en lång juridisk procedur, hurudan skall då hans moraliska
uppfostran bli, om han tillika har ett hårdt lynne, kanske äfven ett
dåligt hem? Olydnad och trots äro de första och lindrigaste
följderna, men dessa föra med sig andra, följder för lifvet, som äro
långt svårare. Och förhållandet mellan skolan och hemmet, af
hvilket så oändligen mycket beror, hurudant skall det blifva
genom en sådan strafflag? Lärjungen angifvare och vittne,
föräldrarne hetsiga och föga opartiska domare, lagtolkning vid
kafferepet, förtal, slitningar och fiendskap, allt till största obehag för
läraren och till skada, ofta till den största skada för lärjungen.
Men det skulle dock blifva värre. I 1878 års skolstadga
"upptogs och lagstadgades en af 1874 års skolkomité i en olyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
