Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Nu gällande läroverksstadgas bestämmelser om ordning och tukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Om "ordning och tukt". 314
lig stund påfunnen idé, den nämligen att kroppslig aga skulle
vara absolut förbjuden ofvanom femte klassen. Här är stället att
förklara, att jag icke älskar stryk; jag hatar kroppslig aga, så
snart den sträckes öfver gränsen för det nödvändiga. Men vid
tillfällen, då en liten aga är det enda verksamma medlet och det
enda straff d. v. s. den enda rättelse, som motsvarar förseelsens
beskaffenhet och barnets lynne, då måste aga användas och det
genast (d. v. s. så snart läraren känner sig fullt lugn) och utan
protokoll och juridisk process. Men hvad skall man säga om en
lag, som tillåter att en 25 års "karl i femte klassen agas, men
som absolut fritager ett 12 eller 13 års varnartigt barn i sjätte
klassen från aga och tillika låter barnet veta, att det icke får
röras? Vid de gamla gymnasierna brukades väl icke kroppslig aga,
men den var icke i lag uttryckligen förbjuden. Att aga sällan
bör behöfvas och högst sällan bör användas i de öfre klasserna,
är en sak; en annan sak är att medvetandet om laglig frihet
från aga bos barnet lätt alstrar öfverdrifna föreställningar om dess
eget personliga värde, hvilka leda till öfvermod i hjärtat och trots
i uppförandet.
Men, säger man, en dålig lärjunge kan nu mera lättare än
förr aflägsnas på grund af det lägsta sedebetyget. Jag svarar
för det första, att en lärjunge kan vara mycket dålig och göra
mycken skada i läroverket utan att begå eller beträdas med
sådana förseelser, att ban får det lägsta sedebetyget, hvilket mycket
sällan utdelas, och för det andra, att enligt all uppfostrans natur,
tukt och aga skola användas för att förbättra den felande och
för att förekomma moraliskt förfall. Men nu gällande skollag
har accepterat ett låt-gå-system, som låter gossen eller ynglingen
bli sådan ban behagar för att sedan jaga honom ut bland
samhällets förlorade söner.
Och hvad vinnes genom den beprisade utvägen att gifva
lärjungen det lägsta sedebetyget? Ungefär intet. Ty lärjungen
får ju lika väl komma tillbaka nästa termin och fortsätta att
"utöfva skadligt inflytande". Jo, det heter i § 49 m. 6 att, om han
"återkommer och sitt uppförande icke bättrar" o. s. v. Detta vill
dock säga endast det, att han skall begå lika grof förseelse som
terminen förut för att kunna aflägsnas. Aktar han sig blott
för det, kan ban onäpst fortsätta år ut och år in med att öfva
lika "skadligt inflytande" som förut utan att därför erhålla sämre
än (i värsta fall och alldeles icke säkert) näst lägsta sedebetyget
(= "oklanderligt"!). Ja, inflytandet blir desto skadligare, som
medlärjungarne allt mer lära sig att advokatmessigt beräkna, huru
mycket som går an enligt den gällande skoljuridiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
