Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Ett afslutningstal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
Ett afslutningstal.
jan uttala läroverkets stora tacksamhet för det frikostiga anslag,
detta läns landsting beviljat till redan påbörjade, trängande
reparationer å läroverkshuset, så att vi hädanefter kunna samlas i
denna sal utan att äfventyra, att taket instörtar öfver oss.
Vidare bör jag i främsta rummet för läroverkets hr rektor och
samtlige hrr lärare betyga lärjungarnes, deras föräldrars ocb
målsmäns samt min egen tacksamhet för den trohet, med hvilken I
alla, hvar i sin stad, handhaft edert ansvarsfulla och
mödosamma kall. I eder krets ser jag en lucka, som icke vidare skall
fyllas, efter den unge, älsklige lärare, som vid läsårets början
bortgick ur kamratringen, medtagande allas kärlek och
efterlämnande allmän saknad och sorg. — Det yttre band, som hittills
förenat oss, brister nu, men det inre band, som under vår
beröring med hvarandra knutits och allt mer befästats, detta band
skall förvisso bestå. Jag tackar Eder, mine herrar, för det
förtroende, jag från eder sida hittills städse fått åtnjuta, och
innesluter mig i eder fortfarande välvilja och ynnestfulla hågkomst.
Äfven till Eder, mine herrar, hvilka såsom vittnen öfvervarit
examen och därigenom åt den samma skänkt ökad betydelse, beder
jag att därför få hembära efori och min egen tacksamhet. Det
återstår för mig nu endast att bringa Eder alla, unge vänner,
ynglingar och gossar, min sista afskedshälsning.
Det är ju vanligt, att den döende genom testamente
tillkännagifver sina sista önskningar. Den första punkten i detta
mitt testamente hafven I nyss hört. Den var affattad till
förmån för den klassiska bildningen och dess framtid i vårt land.
Den andra och sista punkten i testamentet gäller Eder och eder
framtid. Huru skapas då ynglingens framtid? Är det hemmets
eller skolans verk? Helt visst kunna de hvar för sig eller bägge
i förening med hvarandra utöfva ett mäktigt inflytande på
ynglingens framtid, hemmet genom väckandet och utbildandet af de
anlag och tendenser hos det unga slägtet, som sedermera så ofta
blifva bestämmande för hela lifvet, och skolan genom den
fortsatta uppfostrande verksamhet, som är undervisningens, den vare
nu klassisk eller modern, yttersta mål, men i sista hand är det
dock lyckligtvis ynglingen själf, som genom sin vilja, sin
karaktär, sin personlighet skapar sin egen framtid. Det är således
viljans, det är karaktärens riktning, som härvid är afgörande.
Man klagar så ofta i vår tid öfver brist på verkliga karaktärer,
och likväl har vår tid fostrat en af do mest storslagna
karaktärer, som något tidehvarf haft att uppvisa — det väldiga
stats-mannasnillet, som länge ledt och ännu leder en af våra södra
grannstaters, för att icke säga hela Europas öden. Det kan då
vara af särskildt intresse, såsom gifvande en vink om själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
