Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Anmälningar och granskningar - Genmäle angående Fransk språklära (Alex. E. Widholm)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
Genmäle.
grunden för fenomenet, innan man angifvit själfva fenomenet
och begränsat det samma genom att angifva när det inträffar,
I en systematiskt uppstäld grammatik måste man på vissa
ställen gifva generela öfversigter utan att då genast ingå på
alla enskildheter; dessa sparas till den detaljerade
framställningen. Då jag i formläran gör en inledning till franska
kon-jugationen och därvid i allmänhet omnämner verbets
hufvudfor-mer, den aktiva, den passiva och den reflexiva, aktar jag nödigt,
att i en not tillägga, att den franska reflexivformen är mera
omfattande än den svenska, enär den förra omfattar äfven
svenskans reciproka form samt dessutom ofta motsvarar dels svensk
passiv form, dels vissa intransitiver i aktivum (se gram. p. 99).
Anm. anmärker härvid, som mig tyckes, högst olämpligt: "den
franska reflexivformen motsvaras i svenskan, utom de af förf.
nämda formerna, också understundom, som bekant, af uttryck
med ’man’ som subjekt". Jag svarar som parisergaminen,
hvilken man trodde sig visa något nytt: uconnu, monsieurMen
man behöfver icke vara mycket språkkarl för att inse, att detta
specialfall icke bör nämnas här, hälst som denna motsvarighet
väl endast låter förklara sig genom och förmedlas af den passiva
formen. Den detaljerade framställningen af reflexivformens bruk
återfinnes i syntaxen, dit den hör, och där äfven det af anm.
påpekade specialfallet är angifvet.
Vidare måste jag påpeka ett par (antagligen
oafsigt-liga!) förvrängningar af min framställning, hvarigenom hos
mig klandras, hvad jag aldrig sagt och aldrig menat. Det
anmärkes mot min framställning af de franska näsljudens
natur: "absolut oriktigt är att påstå, att luftströmmen icke
passerar såväl genom näsan som genom munnen". Jag har
dock sagt: "Man uttalar således icke vokalljudet genom näsan
så att luftströmmen skulle taga denna väg". Att vid uttalet
genom munnen en liten del af luftströmmen möjligen går
genom näsborrarne, enär dessa ju äro öppna, — det hflr jag
därmed aldrig velat förneka. Jag har velat varna nybörjaren för
att söka uttala ordet genom näsan *. Då jag säger, att h är
stumt "i ord hälst af latinskt och grekiskt ursprung", frågar
anm.: "hvilka ord med stumt li äro i franskan direkt införda
från grekiskan ?" — en fråga som ju innebär en oriktig
framställning af min regel. — Anm. säger (p. 235): "s är också
hörbart i nom. propr. la Lys". Märkvärdigt! i det exemplar af min
grammatik, som ligger här framför mig, stå uppräknade bland
andra "Anvers (Antwerpen), Damas (stad), Lys (flod)".
* För att uttrycka mig ännu klarare: från att härma det
organiska fel i uttalet, hvilket vi i dagligt tal benämna "att tala i näsan".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
