Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Litteraturanmälan.
läroanstalt. Herr Hoppe hade gjort oss lärare större nytta, om
han omskrifvit uttalslistorna i Vietors Phonetik, jag menar, om han
gifvit oss samma innehåll, som där finnes, men till
uppställnings-princip tagit ej ljuden, utan bokstäfverna. I stället hade han saklöst
kunnat utelämna den allmänt fonetiska delen, ty vi hafva många
goda framställningar af denna art förut, och särskildt vill jag
framhålla, att han kunnat utelämna framställningen om
respirationsför-loppet och de organ, som därvid äro verksamma, ty denna kunskap
är visserligen intressant, men läran därom försvarar ej sin plats i
en så kortfattad uttalslära som denna. En närmare redogörelse för
respirationsapparaten är ej ens behöflig för det djupare språkstudiet.
Jag kan ej häller underlåta att påpeka några fall, då jag
har en annan uppfattning om hvad som menas med »vetenskapligt
exakt» an författaren. Jag vill nu ej nämna sådana småsaker, som
att förf. i konsonanttabellen ej upptagit någon typ för den
dentila-biala explosivan (p i t. ex. Pferde); han har ej heller någon särskild typ
för den bilabiala frikativan (w, u i t. ex. schwer, Quelle resp.).
Måhända har förf. underlåtit detta på grund af den ringa akustiska
differensen mellan bilabial och dentilabial explosiva samt mellan
dentilabial och bilabial frikativa. Bilabialen i de senare orden
synes ej heller vara så vanlig. Vidare kan man fråga sig, om
förf. har rätt, då han anser första komponenten i diftongen ai mera
palatal än vanligt a (§ 11). Vietor, Phon. 3 sid. 93,
angifver samma första komponent i ai som i au och låter den
dialektala förekomsten af palataliserad första komponent i ai motsvaras
af labialisering af a i au, se ibid. sid. 93, anm. 4, 5. I en för
svenskar utgifven tysk ljudlära var det naturligen af vikt att noga
angifva skillnaden i artikulation mellan svenskt u och tyskt u.
Detta gör förf. på följande sätt, sid. 14, anm. 1: »Det tyska u,
ü får ej förblandas med svenskt uy vare sig kort eller långt. Ty.
ü öfverensstämmer närmast med franskt ou, ty. u närmar sig sv.
o i bott (af bo). I ty. Hund har således vokalen ett helt annat
uttal än i sv. hund». Det är nu, märk väl, det enda uttalande,
förf. gör ifråga om skillnaden mellan dessa ljud. Nog väntade man
sig något annat i en bok, som gör anspråk på att vara
vetenskapligt exakt. Den skillnad, förf. gör, är ju ej framställd
vetenskapligt, utan populärt, ej exakt, utan ungefärligt. Eller tror förf., att
nybörjaren i fonetik, för hvilken boken är skrifven, på förhand
känner till den egendomliga artikulationen för franskt ou? Någon
skillnad mellan tyskt och svenskt ö finnes icke angifven.
I § 9 säges: »Tyskans a är, både långt och kort, öppet
såsom i svenska ordet hatt —; ett slutet uttal af a såsom i sv.
hat är dialektiskt». Alltså skulle a i sv. hatt vara öppet, a i sv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
